Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Gamla Testamentet

PRIMUS REGUM.

DEN FÖRSTA KONUNGA BOKEN.

1 Kungaboken, kapitel 1-22.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

1 Kungaboken, välj kapitel:

12345678910111213141516171819202122
1873 Carl XII:s Bibel

1 KUNGABOKEN, 1. CAPITLET

Abisag. Adonia Konung. Nathans råd. Salomo smord. Adonia flyr.

1Kung 1:1. Och då Konung David var gammal, och väl till ålders kommen, kunde han icke varda varm, ändå man höljde honom med kläder.

1Kung 1:2. Då sade hans tjenare till honom: Låt dem söka minom herra Konungenom en pigo, en jungfru som står för Konungenom, och sköter honom, och sofver i hans famn, och värmer min herra Konungen.

1Kung 1:3. Och de sökte upp en dägelig pigo i alla Israels gränsor, och funno Abisag af Sunem, och hade henne till Konungen.

1Kung 1:4. Och hon var en ganska dägelig piga, och hon skötte Konungen, och tjente honom; men Konungen kände henne intet.

1Kung 1:5. Men Adonia, Haggiths son, hof sig upp, och sade: Jag vill vara Konung; och gjorde sig vagnar och resenärar, och femtio män till drabanter för sig.

1Kung 1:6. Och hans fader bekymrade honom intet i sinom tid, så att han sade: Hvi gör du så? Och han var ock en dägelig man; och han hade födt honom näst efter Absalom.

1Kung 1:7. Och han hade sitt råd med Joab, ZeruJa son, och med AbJathar Presten; de hulpo Adonia.

1Kung 1:8. Men Presten Zadok, och Benaja, Jojada son, och Nathan Propheten, och Simei, och Rei, och de Davids hjeltar, voro icke med Adonia.

1Kung 1:9. Och då Adonia offrade får, och oxar, och gödd boskap, vid den stenen Soheleth, som låg vid den brunnen Rogel, böd han alla sina bröder Konungens söner, och alla Juda män Konungens tjenare;

1Kung 1:10. Men den Propheten Nathan, och Benaja, och de hjeltar, och Salomo, sin broder, böd han intet.

1Kung 1:11. Då sade Nathan till BathSeba, Salomos moder: Hafver du icke hört, att Adonia, Haggiths son, är Konung vorden, och vår herre David vet intet deraf?

1Kung 1:12. Så kom nu, jag vill gifva dig ett råd, att du må undsätta dina och dins sons Salomos själ.

1Kung 1:13. Bort, och gack in till Konungen David, och säg till honom: Hafver du icke, min herre Konung, svorit, och sagt dina tjenarinno: Din son Salomo skall vara Konung efter mig, och han skall sitta på minom stol; hvi är då Adonia Konung vorden?

1Kung 1:14. Si, medan du ännu der är, och talar med Konungenom, vill jag komma in efter dig, och fullkomna ditt tal.

1Kung 1:15. Och BathSeba gick in till Konungen i kammaren; och Konungen var ganska gammal; och Abisag af Sunem tjente Konungenom.

1Kung 1:16. Och BathSeba böjde sig, och tillbad Konungen. Konungen sade: Hvad vill du?

1Kung 1:17. Hon sade till honom: Min Herre, du hafver svorit dine tjenarinno vid HERRAN din Gud: Din son Salomo skall vara Konung efter mig, och sitta på minom stol.

1Kung 1:18. Men nu, si, Adonia är Konung vorden; och min herre Konungen vet intet deraf.

1Kung 1:19. Han hafver offrat oxar, och gödd boskap, och mång får, och hafver budit alla Konungens söner; dertill AbJathar Presten, och Joab härhöfvitsmannen; men din tjenare Salomo hafver han intet budit.

1Kung 1:20. Men du äst min herre Konung; hela Israels ögon se på dig, att du skall gifva dem före, ho som skall sitta på mins herras Konungens stol efter honom.

1Kung 1:21. När nu min herre Konungen med sina fader afsomnad är, så måste jag och min son Salomo syndare vara.

1Kung 1:22. Medan hon ännu talade med Konungenom, kom Propheten Nathan.

1Kung 1:23. Och de sade Konungenom till: Si, Propheten Nathan är der. Och som han kom in för Konungen, tillbad han Konungen på sitt ansigte neder till jordena;

1Kung 1:24. Och sade: Min herre Konung, hafver du sagt: Adonia skall vara Konung efter mig, och sitta på minom stol?

1Kung 1:25. Ty han är i dag nedergången, och hafver offrat oxar, och gödd boskap, och mång får, och hafver budit alla Konungens söner, och höfvitsmännerna, dertill Presten AbJathar; och si, de äta och dricka för honom, och säga: Lycka ske Konungenom Adonia!

1Kung 1:26. Men mig din tjenare, och Zadok Presten, och Benaja, Jojada son, och din tjenare Salomo, hafver han intet budit.

1Kung 1:27. Är det så af minom herra Konungenom befaldt, och du hafver det din tjenare icke veta låtit, hvilken uppå mins herras Konungens stol efter honom sitta skall?

1Kung 1:28. Konung David svarade, och sade: Kaller mig BathSeba. Och hon kom in för Konungen; och då hon stod för Konungenom,

1Kung 1:29. Svor Konungen, och sade: Så sant som HERREN lefver, som min själ förlossat hafver utur alla nöd;

1Kung 1:30. Jag vill i dag göra, såsom jag dig vid HERRAN Israels Gud svorit hafver, och sagt: Salomo din son skall vara Konung efter mig, och han skall sitta på minom stol för mig.

1Kung 1:31. Då böjde sig BathSeba med sitt anlete neder till jordena, och tillbad Konungen, och sade: Lycka minom herra Konung David i evig tid.

1Kung 1:32. Och Konung David sade: Kaller mig Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son. Och då de kommo in för Konungen,

1Kung 1:33. Sade Konungen till dem: Tager med eder edars herras tjenare, och sätter min son Salomo uppå mina mulo, och förer honom ned till Gihon;

1Kung 1:34. Och Presten Zadok, samt med Propheten Nathan, smörje honom der till Konung öfver Israel; och blåser med basuner, och säger: Lycka ske Konung Salomo!

1Kung 1:35. Och drager med honom upp, och kommer, så skall han sitta på minom stol, och vara Konung för mig; och jag vill bjuda honom, att han skall vara en Förste öfver Israel och Juda.

1Kung 1:36. Då svarade Benaja, Jojada son, Konungenom, och sade: Amen; det säge också HERREN, mins herras Konungens Gud.

1Kung 1:37. Såsom HERREN hafver varit med min herra Konungenom, så vare han ock med Salomo, att hans stol må större varda än mins herras Konung Davids stol.

1Kung 1:38. Då gingo Presten Zadok och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi, neder, och satte Salomo på Konung Davids mulo, och förde honom till Gihon.

1Kung 1:39. Och Presten Zadok tog oljohornet utu tabernaklet, och smorde Salomo; och de blåste med basuner, och allt folket sade: Lycka ske Konung Salomo!

1Kung 1:40. Och allt folket drog upp efter honom, och folket pipade med pipor, och var ganska gladt, så att det skall i markene utaf deras skri.

1Kung 1:41. Och Adonia hörde det, och alle de budne som med honom voro, och de hade allaredo ätit; och då Joab hörde basunens ljud, sade han: Hvart vill det skriet och bullret i stadenom?

1Kung 1:42. Som han ännu talade, si, då kom Jonathan, AbJathars Prestens son; och Adonia sade: Kom härin; ty du äst en dugelig man, och bär god tidende.

1Kung 1:43. Jonathan svarade, och sade till Adonia: Ja, vår herre Konung David hafver gjort Salomo till Konung;

1Kung 1:44. Och hafver sändt med honom Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi; och de hafva satt honom på Konungens mulo.

1Kung 1:45. Och Presten Zadok, med Propheten Nathan hafver smort honom till Konung i Gihon; och de äro uppdragne dädan med fröjd, så att staden sorlar; det är det skri, som I hört hafven.

1Kung 1:46. Dertill sitter Salomo på Konungastolen.

1Kung 1:47. Och Konungens tjenare hafva ingångit till att välsigna vår herra Konung David, och hafva sagt: Din Gud göre Salomo ett bättre namn än ditt namn är, och göre hans stol större än din stol; och Konungen hafver tillbedit, der han låg på sängene.

1Kung 1:48. Och Konungen hafver så sagt: Lofvad vare HERREN Israels Gud, som i dag hafver låtit en sitta på minom stol, så att min ögon det sett hafva.

1Kung 1:49. Då vordo förskräckte och stodo upp alle de som när Adonia budne vore, och gingo bort, hvar och en sin väg.

1Kung 1:50. Men Adonia fruktade sig för Salomo, och stod upp, och gick bort, och fattade hornen af altaret.

1Kung 1:51. Och Salomo vardt sagdt: Si, Adonia fruktar för Konung Salomo; och si, han fattar altarets horn, och säger: Konung Salomo svärje mig i dag, att han icke dräper sin tjenare med svärd.

1Kung 1:52. Salomo sade: Vill han vara redelig, så skall icke ett hår af honom falla på jordena; men varder något ondt befunnet med honom, så skall han dö.

1Kung 1:53. Och Konung Salomo sände bort, och lät hemta honom neder ifrån altaret; och då han kom, tillbad han Konung Salomo; men Salomo sade till honom: Gack i ditt hus.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 TOP

1 KUNGABOKEN, 2. CAPITLET

Davids förordning, död. Adonia, AbJathars, Joabs, Simei straff.

1Kung 2:1. Som nu tiden led, att David skulle dö, böd han sinom son Salomo, och sade:

1Kung 2:2. Jag går alla verldenes väg; så var nu tröst, och var en man.

1Kung 2:3. Och akta på HERRANS dins Guds vakt, så att du vandrar i hans vägar, och håller hans seder, bud, rätter, vittnesbörd, såsom skrifvet är i Mose lag; på det du skall vara klok i allt det du gör, och ehvart du dig vänder;

1Kung 2:4. På det HERREN skall uppväcka sitt ord, som han öfver mig talat hafver och sagt: Om din barn bevara sina vägar, så att de vandra troliga, och af allt hjerta och af allo själ, för mig, så skall aldrig fattas af dig en man på Israels stol.

1Kung 2:5. Och vetst du väl hvad Joab, ZeruJa son, hafver gjort mig, hvad han gjorde de två härhöfvitsmän i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jethers son, hvilka han drap, och utgöt krigsblod i fridenom, och lät komma krigsblod uppå sitt bälte, det omkring hans länder var, och uppå sina skor, som på hans fötter voro.

1Kung 2:6. Gör efter dina vishet, så att du icke förer hans grå hår med frid ned till helvete.

1Kung 2:7. Och Barsillai barnom, den Gileaditens, skall du bevisa barmhertighet, så att de äta vid ditt bord; förty de gåfvo sig till mig, då jag flydde för dinom broder Absalom.

1Kung 2:8. Och si, du hafver Simei när dig, Gora son, Jemini sons af Bahurim, den mig skamliga bannade, på den tid jag gick till Mahanaim; men han kom neder emot mig vid Jordan; då svor jag honom vid HERRAN, och sade: Jag vill icke dräpa dig med svärd.

1Kung 2:9. Men låt icke du blifva honom oskyldig; ty du äst en vis man, och vetst väl hvad du honom göra skall, att du låter hans grå hår med blod komma neder till helvete.

1Kung 2:10. Så afsomnade då David med sina fäder, och vardt begrafven uti Davids stad.

1Kung 2:11. Men tiden, som David hade varit Konung öfver Israel, var fyratio år. I sju år var han Konung i Hebron, och tre och tretio år i Jerusalem.

1Kung 2:12. Och Salomo satt på sins faders Davids stol, och hans rike vardt storliga befäst.

1Kung 2:13. Men Adonia, Haggiths son, kom in till BathSeba, Salomos moder; och hon sade: Kommer du ock med frid? Han sade: Ja.

1Kung 2:14. Och han sade: Jag hafver något tala med dig. Hon sade: Säg.

1Kung 2:15. Han sade: Du vetst, att riket var mitt; och hela Israel hade vändt sitt ansigte till mig, att jag skulle vordit Konung; men nu är riket förvändt, och vordet mins broders; af HERRANOM är det hans vordet.

1Kung 2:16. Nu beder jag en bön af dig låt icke mitt ansigte komma till blygd. Hon sade till honom: Säg.

1Kung 2:17. Han sade: Tala med Konungen Salomo, ty han låter icke ditt ansigte komma till blygd, att han gifver mig Abisag af Sunem till hustru.

1Kung 2:18. BathSeba sade: Väl; jag vill på dina vägnar tala till Konungen.

1Kung 2:19. Och BathSeba kom in till Konung Salomo, till att tala med honom, på Adonia vägnar. Och Konungen stod upp, och gick emot henne, och tillbad henne, och satte sig på sin stol; och för Konungens moder vardt ock satt en stol, så att hon satte sig på hans högra sido.

1Kung 2:20. Och hon sade: Jag beder en liten bön af dig; låt icke mitt ansigte komma till blygd. Konungen sade till henne: Bed, min moder; jag vill icke låta ditt ansigte komma till blygd.

1Kung 2:21. Hon sade: Låt gifva Abisag af Sunem dinom broder Adonia till hustru.

1Kung 2:22. Då svarade Konung Salomo, och sade till sina moder: Hvi beder du om Abisag af Sunem till Adonia? Bed honom ock riket med; förty han är min äldste broder, och han hafver Presten AbJathar och Joab, ZeruJa son.

1Kung 2:23. Och Konung Salomo svor vid HERRAN och sade: Gud göre mig det och det, Adonia skall detta hafva talat emot sitt lif.

1Kung 2:24. Och nu, så visst som HERREN lefver, den mig stadfäst hafver, och låtit sitta på mins faders Davids stol och den mig ett hus gjort hafver, såsom han sagt hafver; i dag skall Adonia dö.

1Kung 2:25. Och Konung Salomo sände bort Benaja, Jojada son; han slog honom, så att han blef död.

1Kung 2:26. Och till Presten AbJathar sade Konungen: Gack bort till Anathoth till din åker, ty du hörer döden till; men jag vill icke dräpa dig i dag; förty du hafver burit Herrans HERRANS ark för minom fader David, och hafver med lidit, hvad som helst min fader lidit hafver.

1Kung 2:27. Alltså fördref Salomo AbJathar, att han icke måtte blifva HERRANS Prest; på det HERRANS ord fullbordas skulle, som han öfver Eli hus talat hade i Silo.

1Kung 2:28. Och detta ryktet kom för Joab; ty Joab höll sig intill Adonia, ehuruväl han icke hade hållit sig till Absalom. Då flydde Joab in uti HERRANS tabernakel, och fattade hornen af altaret.

1Kung 2:29. Och det vardt bådadt Konung Salomo, att Joab var flydd uti HERRANS tabernakel, och si, han står vid altaret. Då sände Salomo Benaja, Jojada son, och sade: Gack, och slå honom.

1Kung 2:30. Och då Benaja kom till HERRANS tabernakel, sade han till honom: Så säger Konungen: Gack härut. Han sade: Nej, här vill jag dö. Och Benaja sade detta Konungenom igen, och sade: Så hafver Joab sagt, och så hafver han svarat mig.

1Kung 2:31. Konungen sade till honom: Gör såsom han sagt hafver, och slå honom, och begraf honom, att du ifrå mig och mins faders hus tager det blod, som Joab oförskyldt utgjutit hafver.

1Kung 2:32. Och HERREN betale honom hans blod uppå hans hufvud, att han hafver slagit två män, de der redeligare och bättre voro än han; och hafver dräpit dem med svärd, så att min fader David deraf intet visste, nämliga Abner, Ners son, den härhöfvitsmannen öfver Israel, och Amasa, Jethers son, härhöfvitsman öfver Juda;

1Kung 2:33. Så att deras blod må betaldt varda på Joabs hufvud, och hans säds, i evig tid. Men David och hans säd, hans hus och hans stol, hafve frid af HERRANOM i evig tid.

1Kung 2:34. Och Benaja, Jojada son, gick upp, och slog honom, och drap honom; och han vardt begrafven i sitt hus i öknene.

1Kung 2:35. Och Konungen satte Benaja, Jojada son, i hans stad öfver hären; och Zadok Presten satte Konungen i AbJathars stad.

1Kung 2:36. Och Konungen sände bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem, och bo der, och gack intet ut dädan, antingen hit eller dit.

1Kung 2:37. På hvilken dag du der utgår, och går öfver den bäcken Kidron, så vet att du skall döden dö; ditt blod vare på ditt hufvud.

1Kung 2:38. Simei sade till Konungen: Det är en god mening; såsom min herre Konungen sagt hafver, så skall din tjenare göra. Så bodde Simei i Jerusalem i långan tid.

1Kung 2:39. Men det begaf sig efter tre år, att två tjenare lupo ifrå Simei till Achis, Maacha son, Konungen i Gath. Och Simei vardt sagdt: Si, dine tjenare äro i Gath.

1Kung 2:40. Då stod Simei upp, och sadlade sin åsna, och drog åstad till Gath till Achis, att han skulle söka sina tjenare; och då han ditkom, förde han sina tjenare ifrå Gath.

1Kung 2:41. Och det vardt sagdt Salomo, att Simei var faren af Jerusalem till Gath, och igen kommen.

1Kung 2:42. Då sände Konungen bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Hafver jag icke svorit dig vid HERRAN, och betygat dig, och sagt: På hvilken dag du fore ut, antingen hit eller dit, att du då veta skulle att du skulle döden dö? Och du sade till mig: Jag: hafver hört en god mening.

1Kung 2:43. Hvi hafver du då icke hållit dig efter HERRANS ed, och det bud som jag dig budit hafver?

1Kung 2:44. Och Konungen sade till Simei: Du vetst allt det onda, som ditt hjerta med sig vet, som du minom fader David gjort hafver; HERREN hafver betalat dina ondsko på ditt hufvud;

1Kung 2:45. Och Konung Salomo är välsignad, och Davids stol varder befäst för HERRANOM i evig tid.

1Kung 2:46. Och Konungen böd Benaja, Jojada son. Han gick ut, och slog honom, att han blef död. Och riket vardt befäst i Salomos hand.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 3. CAPITLET

Salomos gifte, nit, bön, vishet, ägor, första dom.

1Kung 3:1. Och Salomo befryndade sig med Pharao, Konungenom i Egypten, och tog Pharaos dotter, och förde henne uti Davids stad, tilldess han skulle fullbygga sitt hus, och HERRANS hus, och muren omkring Jerusalem.

1Kung 3:2. Men folket offrade ännu på höjdomen; ty det var ändå intet hus bygdt HERRANS Namne, intill den tiden.

1Kung 3:3. Men Salomo hade HERRAN kär, och vandrade efter sins faders Davids seder; undantagno att han offrade, och rökte uppå höjdomen.

1Kung 3:4. Och Konungen gick bort till Gibeon, till att offra der; ty der var en härlig höjd; och Salomo offrade tusende bränneoffer på det samma altaret.

1Kung 3:5. Och HERREN syntes Salomo i Gibeon, uti en dröm om nattene. Och Gud sade: Bed hvad jag skall gifva dig.

1Kung 3:6. Salomo sade: Du hafver gjort med min fader David din tjenare stora barmhertighet, såsom han vandrade för dig i sanning och rättfärdighet, och med ett rättsinnigt hjerta när dig; och du hafver hållit honom denna stora barmhertigheten, och gifvit honom en son, som på hans stol sitta skulle, såsom nu tillgår.

1Kung 3:7. Nu, HERRE min Gud, du hafver gjort din tjenare till Konung i mins faders Davids stad; så är jag en ung dräng, och vet icke min utgång eller ingång.

1Kung 3:8. Och din tjenare är ibland ditt folk, som du utvalt hafver, det så mycket är, att det ingen räkna eller beskrifva kan, för myckenhets skull.

1Kung 3:9. Så gif nu dinom tjenare ett lydaktigt hjerta, att han må döma ditt folk, och förstå hvad godt och ondt är; ty ho förmår döma detta ditt mägtiga folk?

1Kung 3:10. Då täcktes det Herranom väl, att Salomo bad om sådant.

1Kung 3:11. Och Gud sade till honom: Efter du detta beddes, och bad icke om långt lif eller rikedomar, eller om dina fiendars själar, utan om förstånd till att döma,

1Kung 3:12. Si, så hafver jag gjort efter din ord; si, jag hafver gifvit dig ett vist och förståndigt hjerta, så att din like hafver icke varit för dig, och icke heller efter dig uppkomma skall.

1Kung 3:13. Dertill det du icke bedit hafver, det hafver jag också gifvit dig, nämliga rikedomar och härlighet; så att ingen skall vara din like ibland Konungarna i dina dagar.

1Kung 3:14. Och om du vandrar i mina vägar, så att du håller mina seder och bud, såsom din fader David vandrat hafver, så vill jag gifva dig långt lif.

1Kung 3:15. Och då Salomo vaknade, si, då var det en dröm; och han kom till Jerusalem, och gick fram för Herrans förbunds ark, och offrade bränneoffer och tackoffer; och gjorde ett stort gästabåd allom sinom tjenarom.

1Kung 3:16. På den tiden kommo två skökor för Konungen, och gingo fram för honom.

1Kung 3:17. Och den ena qvinnan sade: Ack! min Herre, jag och denna qvinnan bodde uti ett hus, och jag födde när henne i huset.

1Kung 3:18. Och efter tre dagar, sedan jag födt hade, födde hon och; och vi voro tillhopa, så att ingen främmande var med oss i huset, utan vi båda.

1Kung 3:19. Och denna qvinnones son blef död om nattena; ty hon förkramade honom i sömnen.

1Kung 3:20. Och hon stod upp om nattena, och tog min son ifrå mine sido, vid din tjenarinna sof, och lade honom på sin arm; och sin döda son lade hon på min arm.

1Kung 3:21. Och då jag om morgonen uppstod, till att gifva min son dia, si, då var han död; men om morgonen såg jag granneliga på honom, och si, det var icke min son, den jag födt hade.

1Kung 3:22. Den andra qvinnan sade: Det är icke så; min son lefver, och din son är död. Men denna sade: Det är icke så; din son är död, och min son lefver; och talade alltså för Konungenom.

1Kung 3:23. Och Konungen sade: Denna säger: Min son lefver, och din son är död; den andra säger: Icke så; din son är död, och min son lefver.

1Kung 3:24. Och Konungen sade: Tager mig hit ett svärd. Och då svärdet var buret fram till Konungen,

1Kung 3:25. Sade Konungen: Hugger det lefvande barnet i tu stycker, och gifver desso hälftena; och den andro ock hälftena.

1Kung 3:26. Då sade qvinnan, hvilkens barn lefde, till Konungen (ty hennes moderliga hjerta gaf sig öfver sin son): Ack! min Herre, gifver henne barnet lefvandes, och dräper det icke. Men den andra sade: Det vare hvarken mitt eller ditt, låt skiftat.

1Kung 3:27. Då svarade Konungen, och sade: Gifver desso barnet lefvandes, och dräper det icke; hon är dess moder.

1Kung 3:28. Och den domen, som Konungen afsagt hade, spordes för hela Israel, och de fruktade Konungen; förty de sågo, att Guds vishet var i honom till att döma.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 4. CAPITLET

Salomos förstar, fogdar, täring, hästar, vagnar, vishet, språk.

1Kung 4:1. Alltså vardt Salomo Konung öfver hela Israel.

1Kung 4:2. Och desse voro hans Förstar: AsarJa, Zadoks son, Prestens,

1Kung 4:3. Elihoreph och AhiJa, Sisa söner, voro skrifvare; Josaphat, Ahiluds son, var canceller.

1Kung 4:4. Benaja, Jojada son, var härhöfvitsman; Zadok och AbJathar voro Prester.

1Kung 4:5. AsarJa, Nathans son, var öfver ämbetsmännerna; Sabud, Nathans son, Prestens, var Konungens vän.

1Kung 4:6. Ahisar var hofmästare; Adoniram, Abda son, var räntomästare.

1Kung 4:7. Och Salomo hade tolf befallningsmän öfver hela Israel, som försörjde Konungen och hans hus; hvar hade en månad om året till att försörja.

1Kung 4:8. Och de heto alltså: Hurs son på Ephraims berg;

1Kung 4:9. Dekers son i Makaz, och i Saalbim, och i BethSemes, och i Elon BethHanan;

1Kung 4:10. Heseds son i Aruboth, och hade dertill Socho, och hela landet Hepher;

1Kung 4:11. AbiNadabs son hela landet Dor; och hade Taphath, Salomos dotter, till hustru;

1Kung 4:12. Baana, Ahiluds son, i Taanach, och i Megiddo, och öfver hela BethSean, hvilket ligger vid Zarthana under Jisreel, ifrå BethSean intill den planen Mehola, intill hinsidon Jokmeam;

1Kung 4:13. Gibers son i Ramoth i Gilead; och hade de städer Jairs, Manasse sons, i Gilead; och hade den ängden Argob, som i Basan ligger, sextio stora städer murade, och med kopparbommar;

1Kung 4:14. Ahinadab, Iddo son, i Mahanaim;

1Kung 4:15. Ahimaaz i Naphthali; och han tog också Basmath, Salomos dotter, till hustru;

1Kung 4:16. Baana, Husai son, i Asser och i Aloth;

1Kung 4:17. Jasaphat, Paruahs son, i Isaschar;

1Kung 4:18. Simei, Ela son, i BenJamin;

1Kung 4:19. Geber, Uri son, i Gileads land, i Sihons, de Amoreers Konungs land; och Ogs, Konungens i Basan; en befallningsman var i de samma landena.

1Kung 4:20. Men Juda och Israel voro månge, såsom sanden i hafvet, och de åto och drucko, och voro glade.

1Kung 4:21. Alltså var Salomo en herre öfver all rike, ifrån älfvene intill de Philisteers land, och allt intill de Egyptiers gränso; hvilke honom förde skänker, och tjente honom i hans lifstid.

1Kung 4:22. Och Salomo måste dagliga hafva till spisning tretio corer semlomjöl, sextio corer annat mjöl,

1Kung 4:23. Tio gödda oxar, och tjugu oxar af betene, och hundrade får; förutan hjort och rå, stengetter, och hvad man på stall höll.

1Kung 4:24. Ty han var rådandes i hela landena, på denna sidon älfven, ifrå Tiphsah allt intill Gasa, öfver alla de Konungar på denna sidon älfven; och hade frid med alla sina grannar allt omkring;

1Kung 4:25. Så att Juda och Israel bodde trygge, hvar och en under sitt vinträ, och under sitt fikonaträ, ifrå Dan allt intill BerSeba, så länge Salomo lefde.

1Kung 4:26. Och Salomo hade fyratiotusend vagnhästar, och tolftusend resenärar.

1Kung 4:27. Och befallningsmännerna försörjde Konung Salomo, och allt det som till Konungens bord hörde, hvar och en i sin månad; och läto intet fattas.

1Kung 4:28. Sammalunda ock korn, och halm för hästar och mular, förde de dit som han var, hvar och en efter som honom befaldt var.

1Kung 4:29. Och Gud gaf Salomo ganska stor visdom och förstånd, och ett fritt mod, såsom sanden som ligger på hafsens strand;

1Kung 4:30. Så att Salomos visdom var större, än alla österländningabarnas, och alla Egyptiers visdom;

1Kung 4:31. Och var visare än alla menniskor, och visare än Ethan den Esrahiten, Heman, Chalchol och Darda, Mahols söner; och var namnkunnig ibland alla Hedningar allt omkring.

1Kung 4:32. Och han talade tretusend ordspråk; och hans visor voro tusende och fem.

1Kung 4:33. Och han talade om trä, ifrå ceder, som är i Libanon, allt intill isop, som växer utu väggene; desslikes talade han om djur, om foglar, om matkar, om fiskar.

1Kung 4:34. Och utaf all folk kommo till att höra Salomos visdom, ifrån alla Konungar på jordene, som af hans visdom hört hade.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 5. CAPITLET

Hirams och Salomos sändnigsbåd, förbund, Templets arbetsfolk.

1Kung 5:1. Och Hiram, Konungen i Tyro, sände sina tjenare till Salomo; ty han hade hört, att de hade smort honom till Konung i hans faders stad; ty Hiram älskade David så länge han lefde.

1Kung 5:2. Och Salomo sände till Hiram, och lät säga honom:

1Kung 5:3. Du vetst, att min fader David icke kunde bygga HERRANS sins Guds Namne ett hus, för örligs skull, som allt omkring honom var, intilldess HERREN gaf dem under hans fotbjelle;

1Kung 5:4. Men nu hafver HERREN min Gud gifvit mig rolighet allt omkring, så att ingen motståndare, eller ondt hinder mer på färde är.

1Kung 5:5. Si, så hafver jag tänkt bygga ett hus, HERRANS mins Guds Namne, såsom HERREN talat hafver till min fader David, och sagt: Din son, som jag i din stad sätta skall på din stol, han skall bygga mino Namne hus.

1Kung 5:6. Så befall nu, att man hugger mig ceder utu Libanon, och att dine tjenare äro med mina tjenare, och dina tjenares lön vill jag gifva dig, allt såsom du säger; ty du vetst, att när oss är ingen som kan hugga trä, såsom de Zidonier.

1Kung 5:7. Då Hiram hörde Salomos ord, fröjdade han sig storliga, och sade: Lofvad vare HERREN i denna dag, som hafver gifvit David en visan son öfver detta myckna folket.

1Kung 5:8. Och Hiram sände till Salomo, och lät säga honom: Jag hafver hört det du till mig sändt hafver; jag vill göra efter allt ditt begär med ceder och furoträ.

1Kung 5:9. Mine tjenare skola föra dem neder af Libanon ut till hafvet; och jag vill låta lägga dem i flottor på hafvet, intill det rum som du mig föresägandes varder, och vill lossa dem der, och du skall låta hemta dem; men du skall ock göra mitt begär, och gifva mino folke kost.

1Kung 5:10. Alltså gaf Hiram Salomo ceder och furoträ, efter allt hans begär.

1Kung 5:11. Och Salomo gaf Hiram tjugutusend corer hvete till kost för hans folk, och tjugu corer stött oljo; detta gaf Salomo Hiram årliga.

1Kung 5:12. Och HERREN gaf Salomo visdom, såsom han honom sagt hade; och var frid emellan Hiram och Salomo, och de gjorde både ett förbund med hvarannan.

1Kung 5:13. Och Salomo böd uppå en utgärd öfver hela Israel; och i utgärdene voro tretiotusend män;

1Kung 5:14. Och sände uppå Libanon, ju i hvarje månad tiotusend; så att de voro en månad på Libanon, och två månader hemma; och Adoniram var öfver den utgärden.

1Kung 5:15. Och Salomo hade sjutiotusend, de som båro bördor, och åttatiotusend, de som höggo på bergena;

1Kung 5:16. Förutan de öfversta Salomos befallningsmän, som öfver verket satte voro; nämliga tretusend och trehundrad, hvilke rådde öfver folket som arbetade på verket.

1Kung 5:17. Och Konungen; böd, att de skulle bryta ut stora och kosteliga stenar; nämliga huggna stenar, till husets grundval.

1Kung 5:18. Och Salomos byggningsmän, och Hirams byggningsmän, och de som vid gränsona voro, höggo ut, och tillredde trä och stenar till husets byggning.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 6. CAPITLET

Templets byggnad, form, löfte, delar. Chorets prydnad.

1Kung 6:1. Uti fjerde hundrade och åttationde årena, sedan Israels barn drogo utur Egypti land, i fjerde årena, sedan Salomo vardt rådandes öfver Israel, uti den månaden Sif, det är den andra månaden, vardt huset bygdt HERRANOM.

1Kung 6:2. Och huset, som Konung Salomo byggde HERRANOM, var sextio alnar långt, tjugu alnar bredt, och tretio alnar högt.

1Kung 6:3. Och byggde ett förhus för templet, tjugu alnar långt, efter husets bredd, och tio alnar bredt, frammanför huset;

1Kung 6:4. Och gjorde fenster på huset, de man upp och åter låta kunde.

1Kung 6:5. Och han byggde en omgång på väggene af huset allt omkring, så att han gick både omkring templet och choren, och gjorde hans yttra vägg omkring.

1Kung 6:6. Den nederste gången var fem alnar bred, och den medlersta sex alnar bred, och den tredje sju alnar bred; ty han lade bjelkar utan omkring huset, så att de icke skulle gå in i väggena på huset.

1Kung 6:7. Och då huset byggdes, vardt det bygdt af helom stenom, såsom de framförde voro; så att man intet hörde någon hammar, eller yxe, eller någon jernredskap.

1Kung 6:8. Och en dörr var på högra sidone midt på husena, så att man uppgick genom en vindsten upp i den medelgången; och ifrå medelgången upp till den tredje.

1Kung 6:9. Alltså byggde han huset, och fullkomnade det, och bedrog huset med ceder, både ofvan och på väggarna.

1Kung 6:10. Han byggde ock en gång ofvanpå hela huset omkring, fem alnar hög, och täckte huset med cedreträ.

1Kung 6:11. Och HERRANS ord kom till Salomo, och sade:

1Kung 6:12. Det vare det hus, som du bygger; om du vandrar i min bud, och gör efter mina rätter, och håller all min bud, till att vandra deruti, så vill jag stadfästa min ord med dig, såsom jag dinom fader David sagt hafver;

1Kung 6:13. Och vill bo ibland Israels barn, och skall icke öfvergifva mitt folk Israel.

1Kung 6:14. Alltså byggde Salomo huset, och fullkomnade det;

1Kung 6:15. Och byggde väggarna af huset innantill på sidomen af ceder, ifrå husets golf allt upp till taket; och bedrog med trä innantill, och telde golfvet på huset med furobräder.

1Kung 6:16. Och han byggde bak i husena en cedervägg, tjugu alnar lång, ifrå golfvet allt inunder taket, och byggde derinne choren och det aldrahelgasta.

1Kung 6:17. Men templets hus utanför chorenom var fyratio alnar långt.

1Kung 6:18. Innantill var hela huset alltsamman af ceder, med svarfvade knappar och blomverk, så att man ingen sten såg.

1Kung 6:19. Men choren gjorde han innantill i husena, att man skulle derinne sätta HERRANS förbunds ark.

1Kung 6:20. Och för chorenom, den tjugu alnar lång, tjugu alnar bred, och tjugu alnar hög, och med klart guld bedragen var, bedrog han altaret med ceder.

1Kung 6:21. Och Salomo bedrog huset innantill med klart guld, och satte gyldene bommar för choren, som han med guld bedragit hade;

1Kung 6:22. Så att hela huset alltsammans med guld bedraget var. Dertill bedrog han ock hela altaret för choren allt öfver med guld.

1Kung 6:23. I Han gjorde ock i chorenom två Cherubim, tio alnar höga, utaf olivoträ.

1Kung 6:24. Fem alnar höll hvar vingen af hvar Cherub, så att tio alnar voro ifrån andanom af den ena vingan, intill ändan på hans andra vinga.

1Kung 6:25. Alltså höll den andre Cherub ock tio alnar; och var lika mått och lika rum åt båda Cherubim;

1Kung 6:26. Så att hvar Cherub var tio alnar hög.

1Kung 6:27. Och han satte de Cherubim innan i huset; och Cherubim räckte ut vingarna, så att ensderas vinge kom intill denna väggena; och dens andras Cherubs vinge kom intill den andra väggena; med midt i huset kom den enes vinge intill den andras.

1Kung 6:28. Och han bedrog de Cherubim med guld.

1Kung 6:29. Och på alla husets väggar allt omkring lät han göra snidverk med utskorna Cherubim, palmar och blomverk, innan och utan.

1Kung 6:30. Och bedrog han golfvet af huset med gyldene skifvor, innan och utan.

1Kung 6:31. Och i chorens ingång gjorde han två dörrar af olivoträ, med femhörnad dörrträ;

1Kung 6:32. Och lät göra snidverk deruppå af Cherubim, palmar och blomverk, och öfverdrog dem med gyldene skifvor.

1Kung 6:33. Alltså gjorde han ock i templets ingång fyrahörnad dörrträ af olivoträ;

1Kung 6:34. Och två dörrar af furoträ, så att hvar dörren var i två delar, som tillhopahängde på deras hängsler.

1Kung 6:35. Och han gjorde deruppå snidverk af Cherubim, palmar och blomverk, och öfverdrog dem med guld, allt såsom det befaldt var.

1Kung 6:36. Och han byggde desslikes en gård derinne af tre radar huggen sten, och af en rad höflad ceder.

1Kung 6:37. Uti fjerde årena i den månaden Sif vardt grundvalen lagd till HERRANS hus.

1Kung 6:38. Och i ellofte årena i den månaden Bul, det är den åttonde månaden, vardt huset redo, som det vara skulle, så att de byggde der i sju år uppå.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 7. CAPITLET

Konungahuset. Smed, stodar, haf, stolar, kettlar, grytor, altare.

1Kung 7:1. Men uppå sitt hus byggde Salomo i tretton år, förr än det allt fullbygdt var, nämliga:

1Kung 7:2. Han byggde ett hus af Libanons skog, hundrade alnar långt, femtio alnar bredt, och tretio alnar högt. På det samma fyrhörnada lade han bottnen af cedrebräde, på cedrestodar å rad;

1Kung 7:3. Och der ofvanuppå en sal af ceder på samma stodar, hvilka voro fem och fyratio, ju femton i hvar rad.

1Kung 7:4. Och voro fenster efter de tre radarna, tvärtemot hvartannat, tre emot tre;

1Kung 7:5. Och voro i deras bågar fyrahörnad.

1Kung 7:6. Han byggde ock ett förhus med stodar, femtio alnar långt, och tretio alnar bredt; och ändå ett förhus för desso, med stodar och tjocka, bjelkar,

1Kung 7:7. Och byggde desslikes ett förhus till domstolen, der man rättgång uti hålla skulle, och telde båda bottnarna med cedreträ;

1Kung 7:8. Dertill sitt hus, der han uti bodde, i bakgårdenom bak vid förhuset, gjordt såsom de andra. Och gjorde han också ett hus såsom förhuset till Pharaos dotter, den Salomo till hustru tagit hade.

1Kung 7:9. Allt detta voro kostelige stenar huggne efter mått, och med såg skorne på alla sidor, ifrå grundvalen allt upp till taket; dertill ock utantill den store gården.

1Kung 7:10. Grundvalarne voro af kosteliga och stora stenar, tio och åtta alnar stora;

1Kung 7:11. Och deruppå kostelige huggne stenar efter mått, och ceder.

1Kung 7:12. Men den store gården omkring hade tre radar huggen sten, och en rad af cedrebräde. Sammalunda ock gården till HERRANS hus innantill, och förhuset till huset.

1Kung 7:13. Och Konung Salomo sände bort, och lät hemta Hiram af Tyro,

1Kung 7:14. Ene enkos son af Naphthali slägte, och hans fader hade varit en man af Tyro; han var en mästare på koppar, full med visdom, förstånd och konst, till att arbeta allahanda kopparverk. Då han kom till Konung Salomo, gjorde han allt hans verk;

1Kung 7:15. Och gjorde två kopparstodar, hvardera aderton alnar hög; och en tråd, tolf alnar lång, var måttet omkring hvarjo stodena;

1Kung 7:16. Och gjorde två knappar, gjutna af koppar, till att sätta ofvanpå stoderna; och hvar knappen var fem alnar hög:

1Kung 7:17. Och på hvar knappen ofvanpå stoderna sju flätade gjordar såsom kedjor;

1Kung 7:18. Och gjorde till hvar knappen två radar granatäple omkring, till ena gjord, der knappen med öfvertäckt vardt.

1Kung 7:19. Och knapparna voro såsom roser för förhusena, fyra alnar store.

1Kung 7:20. Och de granatäplen i radarna omkring voro tuhundrad, ofvan och under på gjorden, som gick midt om knappen, om hvar knapp på båda stoderna.

1Kung 7:21. Och han uppreste de stoderna inför förhusena af templet, och den som han satte på högra sidon, kallade han Jachin; och den som han satte på venstra sidon, kallade han Boas.

1Kung 7:22. Och det stod ofvanpå stoderna såsom roser. Alltså vardt fullkomnadt de stoders verk.

1Kung 7:23. Och han gjorde ett haf gjutet, tio alnar bredt, ifrå den ena bräddene till den andra, rundt omkring; och fem alnar högt, och måttet rätt omkring var tretio alnar.

1Kung 7:24. Och om det samma hafvet, det tio alnar bredt var, gick en krusering utmed dess brädd, allt omkring hafvet; den kruseringen var gjuten i två radar.

1Kung 7:25. Och det stod på tolf oxar; tre af dem vände sig norrut, tre vesterut, tre söderut, och tre österut; och hafvet der ofvanuppå; så att all bakdelen af dem var inunder.

1Kung 7:26. Tjockheten af thy var en tvärhand; och brädden deruppå var såsom brädden på en bägare, såsom en utsprungen ros; och tutusende bath gick deruti.

1Kung 7:27. Han gjorde ock tio kopparstolar; hvardera fyra alnar lång och bred, och tre alnar hög.

1Kung 7:28. Och var stolen så gjord, att han hade sidor emellan listor.

1Kung 7:29. Och på sidomen emellan listorna voro lejon, oxar och Cherubim, och sidorna, der lejonen, oxarna och Cherubim voro uppå, hade listor ofvan och nedan, och fötter deruppå.

1Kung 7:30. Och hvar stolen hade fyra kopparhjul med kopparaxlar. Och uppå fyra hörnen voro gjutna styltor, hvar emot den andra stödjandes under kettilen.

1Kung 7:31. Men halsen midt på stolen var en aln hög och trind; half annan aln bred, och på halsenom voro bulor i planarna, hvilke fyrkant voro, och icke runde.

1Kung 7:32. Men de fyra hjul stodo nedan under sidorna, och axlarna åt hjulen voro vid stolen; hvart hjulet var halfannor aln högt;

1Kung 7:33. Och voro hjul såsom vagnshjul; och deras axlar, naf, ekrar och löter, voro allt gjutne.

1Kung 7:34. Och de fyra styltor, på de fyra hörnen af hvar stolen, voro ock alla fasta vid stolen.

1Kung 7:35. Och på halsenom, ofvanuppå stolen en half aln högt allt omkring, voro listor och sidor på stolenom.

1Kung 7:36. Och han lät grafva på det slätt var, på samma sidor och listor, Cherubim, lejon och palmträ, det ena efter det andra allt omkring.

1Kung 7:37. Vid det sättet gjorde han de tio gjutna stolar; enahanda mått och rum var på dem allom.

1Kung 7:38. Och han gjorde tio kopparkettlar, så att fyratio bath gingo uti hvar kettilen; och den var fyra alnar stor, och på hvar stol var en kettil.

1Kung 7:39. Och han satte fem stolar på högra sidone i huset, och de andre fem på venstra; men hafvet satte han rätt framföre på högra sidone, söderut.

1Kung 7:40. Och Hiram gjorde desslikes grytor, skoflar, bäcken; och fullkomnade så all verk, som Konung Salomo göra lät i HERRANS hus;

1Kung 7:41. Nämliga de två stoder, och de två runda knappar ofvanuppå de två stodar, och de två vridna gjordar, till att betäcka de två runda knappar på stoderna;

1Kung 7:42. Och de fyrahundrad granatäple på de två vridna gjordar, ju två rader granatäple på en gjord, till att betäcka de två runda knapparna på stoderna;

1Kung 7:43. Dertill de tio stolar, och de tio kettlar der ofvanuppå;

1Kung 7:44. Och hafvet, och de tolf oxar under hafvet;

1Kung 7:45. Och de grytor, skoflar och bäcken; och all denna kärilen, som Hiram gjorde åt Konung Salomo till HERRANS hus, voro utaf klar koppar.

1Kung 7:46. I den ängden vid Jordan lät Konungen gjuta dem, i den lermarkene emellan Succoth och Zarthan.

1Kung 7:47. Och Salomo lät all dessa kärilen ovägne blifva; derföre att kopparen var så mycken.

1Kung 7:48. Och gjorde Salomo all tyg, som HERRANS hus tillhörde; nämliga ett gyldene altar, ett gyldene bord, der skådobröd på ligga skulle;

1Kung 7:49. Fem ljusastakar på högra, och fem ljusastakar på den venstra sidone, framför choren, af klart guld, med gyldene blommor, lampor och ljusanäpor;

1Kung 7:50. Dertill skålar, fat, bäcken, skedar och pannor, af klart guld. Och voro dörrahängslorna på dörrarna åt innersta huset, som var det aldrahelgasta, och åt templets husdörr, af guld.

1Kung 7:51. Alltså vardt fullkomnadt allt verk, som Konung Salomo gjorde till HERRANS hus. Och Salomo bar ditin det som hans fader David helgat hade, af silfver och guld, och käril, och lade det in uti HERRANS hus skatt.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 8. CAPITLET

Arken föres in. Templet helgas. Salomo tackar, beder, offrar, viger. Folket gläds, går hem.

1Kung 8:1. Då församlade Konung Salomo till sig de äldsta af Israel, alla öfverstar i slägterna, och Förstar för fäderna ibland Israels barn, till Jerusalem, till att föra HERRANS förbunds ark upp utu Davids stad, det är Zion.

1Kung 8:2. Och sig församlade till Konung Salomo alle män i Israel, uti den månaden Ethanim på högtidene, det är sjunde månaden.

1Kung 8:3. Och då alle äldste i Israel kommo, lyfte Presterna arken upp;

1Kung 8:4. Och båro HERRANS ark ditupp; dertill vittnesbördsens tabernakel, och all helgedomens tyg, som i tabernaklet var; det gjorde Presterna och Leviterna.

1Kung 8:5. Och Konung Salomo och hela Israels menighet, som sig till honom församlat hade, gingo med honom fram för arken, och offrade får, och fä, så mycket att man dem hvarken tälja eller räkna kunde.

1Kung 8:6. Alltså båro Presterna HERRANS förbunds ark uti sitt rum i husets chor, i det aldrahelgasta, under Cherubims vingar.

1Kung 8:7. Ty Cherubim räckte vingarna ut till det rum der arken stod, och öfverskylde arken och hans stänger.

1Kung 8:8. Och så långa voro stängerna, att deras ändar syntes i helgedomenom för choren; men utantill vordo de intet sedde; och de blefvo der intill denna dag.

1Kung 8:9. Och i arkenom var intet, utan allenast de två Mose stentaflor, som han lät deruti i Horeb, då HERREN gjorde ett förbund med Israels barnom, då de utur Egypti land dragne voro.

1Kung 8:10. Då nu Presterna gingo utu helgedomenom, uppfyllde en molnsky HERRANS hus,

1Kung 8:11. Så att Presterna icke kunde stå och sköta ämbetet för molnskyn; ty HERRANS härlighet uppfyllde HERRANS hus.

1Kung 8:12. Då sade Salomo: HERREN hafver sagt, att han ville bo i mörkrena.

1Kung 8:13. Jag hafver byggt ett hus dig till boning; ett säte, att du skall bo der till evig tid.

1Kung 8:14. Och Konungen vände sitt ansigte, och välsignade hela menighetena Israel, och hela menigheten Israel stod;

1Kung 8:15. Och han sade: Lofvad vare HERREN Israels Gud, som med sin mun med minom fader David talat, och med sine hand fullbordat hafver, och sagt:

1Kung 8:16. Ifrå den dag, då jag förde mitt folk Israel utur Egypten, hafver jag ingen stad utvalt i några af Israels slägter, att mig skulle varda ett hus bygdt, så att mitt Namn skulle vara der; men David hafver jag utvalt, att han skall vara öfver mitt folk Israel.

1Kung 8:17. Och min fader David hade väl i sinnet, att han skulle bygga HERRANS Israels. Guds Namne ett hus.

1Kung 8:18. Men HERREN sade till min fader David: Att du hafver i sinnet bygga mino Namne ett hus, hafver du gjort väl, att du hade det i sinnet;

1Kung 8:19. Dock skall icke du bygga det huset, utan din son, som utaf dina länder komma skall, han skall bygga mino Namne ett hus.

1Kung 8:20. Och HERREN hafver gjort sitt ord fast, som han talat hafver; ty jag är uppkommen i mins faders Davids stad, och sitter på Israels stol, såsom HERREN sagt, och hafver byggt HERRANS Israels Guds Namne ett hus;

1Kung 8:21. Och hafver derutinnan tillpyntat ett rum till arken, som HERRANS förbund uti är, det han gjort hafver med våra fäder, då han dem utur Egypti land förde.

1Kung 8:22. Och Salomo stod för HERRANS altare emot hela Israels menighet, och räckte ut sina händer upp till himmelen;

1Kung 8:23. Och sade: HERRE Israels Gud, det är ingen Gud, antingen ofvantill i himmelen, eller nedre på jordene, din like; du som håller förbund och barmhertighet dinom tjenarom, som vandra för dig af allo hjerta;

1Kung 8:24. Du som hafver hållit dinom tjenare David, minom fader, allt det du honom sagt hafver; med dinom mun hafver du talat det, och med dine hand hafver du fullkomnat det, såsom det nu i denna dag tillgår.

1Kung 8:25. Nu, HERRE Israels Gud, håll dinom tjenare David, minom fader, det du med honom talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man för mig, som sitta skall på Israels stol; såframt din barn förvara sina vägar, att de vandra såsom du för mig vandrat hafver.

1Kung 8:26. Nu, Israels Gud, låt din ord blifva sann, som du till din tjenare David, min fader, talat hafver.

1Kung 8:27. Ty menar du ock, att Gud bor på jordene? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig; huru skulle då detta huset göra det, som jag nu byggt hafver?

1Kung 8:28. Så vänd dig till dins tjenares bon, och till hans begär, HERRE min Gud, så att du hörer det lof, och den bön, som din tjenare gör för dig i dag;

1Kung 8:29. Att din ögon måga stå öppne öfver detta hus, natt och dag; öfver det rum, der du om sagt hafver: Mitt Namn skall vara der; att du ville höra den bön, som din tjenare gör på detta rum;

1Kung 8:30. Och ville höra dins tjenares, och dins folks Israels bön, den de här görande varda i detta rum; och höra det der du bor i himmelen; och när du det hörer, vara nådelig.

1Kung 8:31. När nu någor syndar emot sin nästa, och tager dess en ed uppå sig, der han sig med förpligtar, och eden kommer inför ditt altare i desso huse;

1Kung 8:32. Att du ville då höra i himmelen, och skaffa dina tjenare rätt, att du fördömer den ogudaktiga, och låter hans väg komma öfver hans hufvud; och rättfärdigar den rätta, att du honom gör efter hans rättfärdighet.

1Kung 8:33. Om ditt folk Israel vorde slaget för sina fiendar, efter de emot dig syndat hafva; och vända sig till dig, och bekänna ditt Namn, och bedja, och begära af dig i desso huse;

1Kung 8:34. Att du ville då hörat i himmelen, och dins folks Israels syndom nådelig vara; och föra dem åter i det land, som du deras fäder gifvit hafver.

1Kung 8:35. Om himmelen igenlyckt varder, så att intet regnar, efter de emot dig syndat hafva; och varda bedjande på detta rum, och bekänna ditt Namn, och vända sig ifrå sina synder, efter du plågar dem;

1Kung 8:36. Att du ville i himmelen höra dem, och vara dina tjenares, och dins folks Israels synder nådelig; att du visar dem den goda vägen, der de uti vandra skola, och låter regna på landet, som du dino folke till arfs gifvit hafver.

1Kung 8:37. Om en hård tid, eller pestilentie, eller torka, eller brand, eller gräshoppor, eller matkar på landet kommande varda; eller deras fiende belägger deras portar i landena, eller någor plåga eller krankhet;

1Kung 8:38. Den då beder eller begärar, ehvad de äro andra menniskor, eller ditt folk Israel, som förnimma sina plågo, hvar och en i sitt hjerta, och räcka sina händer ut till detta huset;

1Kung 8:39. Att du ville då höra i himmelen, i det säte der du bor, och vara nådelig; och fly det så, att du gifver hvarjom och enom såsom han vandrat hafver, såsom du hans hjerta känner; ty du allena känner alla menniskors barnas hjerta;

1Kung 8:40. På det att de skola frukta dig alltid, så länge de lefva i landena, det du våra fäder gifvit hafver.

1Kung 8:41. Om ock en främmande, som icke är af ditt folk Israel, kommer af fjerran land för ditt Namns skull;

1Kung 8:42. Ty de varda hörande om ditt stora Namn, och om dina mägtiga hand, och om din uträckta arm; och kommer till att bedja i desso huse;

1Kung 8:43. Att du då ville höra i himmelen, i det säte der du bor, och göra allt det den främmande dig om åkallar; på det all folk på jordene måga känna ditt Namn, att de ock frukta dig lika som ditt folk Israel, och förnimma, att detta huset efter ditt Namn nämndt är, det jag byggt hafver.

1Kung 8:44. Om ditt folk utdrager i strid emot sina fiendar, den vägen som du dem sändandes varder, och de varda bedjande till HERRAN, emot vägen till den staden som du utvalt hafver, och emot huset som jag dino Namne byggt hafver;

1Kung 8:45. Att du då ville höra deras bön och begär i himmelen, och skaffa dem rätt.

1Kung 8:46. Om de varda syndande emot dig; ty det är ingen menniska, som icke syndar; och du varder vred, och gifver dem för deras fiendar, så att de föra dem fångna i fiendaland, fjerran eller när;

1Kung 8:47. Och de besinna sig i sitt hjerta, uti landena der de fångne äro, och omvända sig, och bedja dig uti deras fängelses land, och säga: Vi hafve syndat, och gjort illa, och varit ogudaktige;

1Kung 8:48. Och vända sig så till dig af allt hjerta, af allo själ, uti deras fiendars land, som dem bortfört hafva, och bedja till dig emot vägen till deras land, som du deras fäder gifvit hafver, emot den staden som du utvalt hafver, och emot det huset som jag dino Namne byggt hafver;

1Kung 8:49. Att du då ville höra deras bön och begär i himmelen, af det säte der du bor, och skaffa dem rätt,

1Kung 8:50. Och vara dino folke nådelig, som emot dig syndat hafver, och all deras öfverträdelse, der de med hafva förbrutit sig emot dig; och gifva dem barmhertighet för dem som dem fångna hålla, att de förbarma sig öfver dem;

1Kung 8:51. Förty de äro ditt folk, och ditt arf, som du utur Egypten, utu jernugnenom fört hafver;

1Kung 8:52. Att din ögon måga öppne vara till dins tjenares och dins folks Israels bön; att du ville höra dem i allt det, der de om åkalla dig;

1Kung 8:53. Ty du hafver dem dig af skiljt till ett arf utur all folk på jordene, såsom du sagt hafver genom din tjenare Mose, då du våra fäder utur Egypten förde, Herre, HERRE.

1Kung 8:54. Och då Salomo hade all denna bön och begäran utbedit för HERRANOM, stod han upp ifrå HERRANS altare, och höll upp att böja sin knä, och uträcka sina händer till himmelen;

1Kung 8:55. Och stod, och välsignade alla menighetena Israel, med höga, röst, och sade:

1Kung 8:56. Lofvad vare HERREN, som sino folke Israel ro gifvit hafver, såsom han sagt hafver; icke ett är förfallet af hans goda ord, som han genom sin tjenare Mose talat hafver.

1Kung 8:57. HERREN vår Gud vare med oss, såsom han varit hafver med våra fäder. Han öfvergifve oss icke, och tage icke handena bort ifrån oss;

1Kung 8:58. Till att böja vårt hjerta till sig, att vi måge vandra i alla hans vägar, och hålla hans bud, seder och rätter, som han våra fäder budit hafver;

1Kung 8:59. Och att desse orden, som jag för HERRANOM bedit hafver, måtte nalkas HERRANOM vårom Gud dag och natt, att han må skaffa sinom tjenare rätt, och sino folke Israel, hvarjom och enom i sinom tid;

1Kung 8:60. På det att all folk på jordene måga känna, att HERREN är Gud, och ingen annar.

1Kung 8:61. Och edor hjerta vare rättsinnig med HERRANOM vårom Gud, till att vandra i hans seder, och till att hålla hans bud, såsom det tillgår i denna dag.

1Kung 8:62. Och Konungen, samt med hela Israel, offrade offer för HERRANOM.

1Kung 8:63. Och Salomo offrade tackoffer, som han HERRANOM offrade, tu och tjugu tusend oxar, och hundradetusend och tjugutusend får. Alltså vigde de HERRANS hus, Konungen och all Israels barn.

1Kung 8:64. På samma dagen vigde Konungen medelgården, som var för HERRANS hus, dermed att han der uträttade bränneoffer, spisoffer, och det feta af tackoffret; förty kopparaltaret, som för HERRANOM stod, var för litet till bränneoffer, spisoffer, och till det feta af tackoffer.

1Kung 8:65. Och Salomo gjorde på den tiden en högtid, och all Israel med honom en stor församling, ifrå den gränson Hamath, allt intill Egypti bäck, för HERRANOM vårom Gud i sju dagar, och åter i sju dagar; det voro fjorton dagar.

1Kung 8:66. Och på åttonde dagen lät han folket gå; och de välsignade Konungen, och gingo sina färde i sina hyddor, glädjandes och fröjdandes sig öfver allt det goda, som HERREN med sinom tjenare David, och med sitt folk Israel, gjort hade.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 9. CAPITLET

Guds svar. Hirams lön. Salomo städer, trälar, tack, skepp.

1Kung 9:1. Och då Salomo hade fullbyggt HERRANS hus, och Konungshuset, och allt det hans hjerta begärade, och lust hade till att göra,

1Kung 9:2. Syntes honom HERREN annan gång, såsom han honom synts hade i Gibeon.

1Kung 9:3. Och HERREN sade till honom: Jag hafver hört dina bön och begär, som du för mig bedit hafver, och helgat detta huset, som du byggt hafver; så att jag skall sätta der mitt Namn till evig tid, och skola min ögon och mitt hjerta vara der alltid.

1Kung 9:4. Och du, om du vandrar för mig, såsom din fader David vandrat hafver, med rättsinnigt hjerta, och rättfärdighet, så att du gör allt det som jag dig budit hafver, och håller min bud och mina rätter,

1Kung 9:5. Så vill jag befästa dins rikes stol öfver Israel i evig tid, såsom jag med din fader David talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man på Israels stol.

1Kung 9:6. Hvar I ock vänden eder tillbaka ifrå mig, I och edor barn, och icke hållen min bud och rätter, som jag eder föresatt hafver; och gången bort och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;

1Kung 9:7. Så skall jag utrota Israel ut af det land, som jag dem gifvit hafver; och det huset, som jag mino Namne helgat hafver, skall jag bortkasta ifrå mitt ansigte; och Israel skall vara till ett ordspråk och fabel ibland allt folk.

1Kung 9:8. Och detta huset skall förfalla, så att alle de som gå der framom skola förundra sig, och hvissla, och säga: Hvi hafver HERREN desso lande och desso huse så gjort?

1Kung 9:9. Då skall blifva svaradt: Derföre, att de HERRAN sin Gud öfvergifvit hade, som deras fäder utur Egypti land förde, och tagit sig andra gudar, och tillbedit dem och tjent dem; derföre hafver HERREN allt detta onda låtit komma öfver dem.

1Kung 9:10. Då nu de tjugu år framlidne voro, i hvilko Salomo de tu husen byggde, som var HERRANS hus, och Konungshuset;

1Kung 9:11. Till hvilket Hiram, Konungen i Tyro, Salomo cedreträ, och furoträ, och guld, efter allt hans begär skickade; då gaf Konung Salomo Hiram tjugu städer i Galilea land.

1Kung 9:12. Och Hiram drog utaf Tyro, till att bese de städer, som Salomo honom gifvit hade; och de behagade honom intet;

1Kung 9:13. Och sade: Hvad är detta för städer, min broder, som du mig gifvit hafver? Och han kallade dem Cabuls land allt intill denna dag.

1Kung 9:14. Och Hiram hade sändt Konungenom hundrade och tjugu centener guld.

1Kung 9:15. Och det är summan af skattenom, som Konung Salomo uppbar, till att bygga HERRANS hus, och sitt hus, och Millo, och Jerusalems murar, och Hazor, och Megiddo, och Gaser.

1Kung 9:16. Ty Pharao, Konungen i Egypten, var uppkommen, och hade vunnit Gaser, och uppbränt det med eld, och slagit ihjäl de Cananeer, som i staden bodde, och hade gifvit honom sine dotter, Salomos hustru, till en skänk.

1Kung 9:17. Alltså byggde Salomo Gaser, och det nedra BethHoron,

1Kung 9:18. Och Baalath, och Thadmor uti öknene, i landet,

1Kung 9:19. Och alla kornhusstäder, som Salomo hade, och alla vagnsstäder, och resenärsstäder, och hvad som helst han lust hade till att bygga i Jerusalem, i Libanon, och hela landet, som under hans välde var.

1Kung 9:20. Och allt det folket, som igenblef af de Amoreer, Hetheer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, som icke voro af Israels barnom;

1Kung 9:21. Deras barn, som de läto igenblifva efter sig i landena, hvilka Israels barn icke kunde tillspillogifva, dem gjorde Salomo skattskyldiga allt intill denna dag.

1Kung 9:22. Men af Israels barnom gjorde han ingen till träl; utan lät dem vara krigsmän och sina tjenare, och Förstar, och riddare, och öfver hans vagnar och resenärar.

1Kung 9:23. Och de ämbetsmän, som voro öfver Salomos sysslor, voro femhundrad och femtio, som öfver folket rådde, och alla sysslor uträttade.

1Kung 9:24. Och Pharaos dotter drog upp ifrå Davids stad, uti sitt hus, som Salomo för henne byggt hade; då byggde han ock Millo.

1Kung 9:25. Och Salomo offrade tre resor om året bränneoffer, och tackoffer, på altaret, som han HERRANOM byggt hade, och rökte derpå för HERRANOM; och alltså vardt huset redo.

1Kung 9:26. Och Salomo gjorde desslikes skepp i EzionGeber, som vid Eloth ligger, på strandene vid det röda hafvet, uti de Edomeers land.

1Kung 9:27. Och Hiram sände sina tjenare till skepps, som förstodo sig på skepp, och till sjös förfarne voro, med Salomos tjenare.

1Kung 9:28. Och de kommo till Ophir, och hemtade der fyrahundrad och tjugu centener guld, och förde till Konung Salomo.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 10. CAPITLET

Arabiens Drottning. Salomos prakt, drätsel, tyghus, stol, rykte, guld.

1Kung 10:1. Och då Salomos rykte af HERRANS Namn kom för Drottningen af rika Arabien, kom hon till att försöka honom med gåtor.

1Kung 10:2. Och hon kom till Jerusalem med en ganska stor skara, med cameler, som speceri båro, och med mycket guld och ädla stenar. Och då hon kom in till Konung Salomo, talade hon med honom allt det hon sig föresatt hade.

1Kung 10:3. Och Salomo sade henne det allt; och Konungenom var intet fördold, det han henne icke säga kunde.

1Kung 10:4. Då nu Drottningen af rika Arabien såg all Salomos visdom, och det hus, som han byggt hade,

1Kung 10:5. Och rätterna på hans bord, och hans tjenares boningar, och hans tjenares ämbeten, och deras kläder, och hans skänkesvänner, och hans bränneoffer som han i HERRANS hus offrade, kunde hon icke längre hålla sig;

1Kung 10:6. Och sade till Konungen: Allt det jag i mitt land utaf ditt väsende, och af din visdom, hört hafver, det är sant.

1Kung 10:7. Och jag hafver icke velat trott det, tilldess jag är kommen, och hafver det med min ögon sett; och si, mig är icke hälften sagdt. Du hafver mer visdom och rikedomar, än ryktet är, som jag hört hafver.

1Kung 10:8. Salige äro dine män, och dine tjenare, som alltid för dig stå, och höra din visdom.

1Kung 10:9. Lofvad vare HERREN din Gud, som till dig lust haft hafver, så att han dig på Israels stol satt hafver; derföre, att HERREN älskar Israel i evig tid, och hafver satt dig till Konung, att du rätt och redelighet göra skall.

1Kung 10:10. Och hon gaf Konungenom hundrade och tjugu centener guld, och ganska mycket speceri, och ädla stenar. Der kom icke sedan så mycket speceri, såsom Drottningen af rika Arabien Konung Salomo gaf.

1Kung 10:11. Dertill de Hirams skepp, som guld förde af Ophir, förde också ganska mycket hebenträ, och ädla stenar.

1Kung 10:12. Och Konungen lät göra af hebenträ pelare i HERRANS hus, och i Konungshuset, och harpor och psaltare för sångare. Der kom icke sedan så mycket hebenträ, vardt ej heller sedt, allt intill denna dag.

1Kung 10:13. Och Konung Salomo gaf Drottningene af rika Arabien allt det hon begärade och beddes, förutan det han gaf henne af sig sjelf. Och hon vände om, och drog med sina tjenare i sitt land igen.

1Kung 10:14. Men det guld, som Salomo inkom årliga, var till vigt sexhundrad sex och sextio centener;

1Kung 10:15. Förutan det af krämare och köpmän, och af apothekare, och ifrå de nästa Konungar, och ifrå de yppersta i landet kom.

1Kung 10:16. Och Konung Salomo lät göra tuhundrad spetsar af bästa guld; sexhundrad stycke guld lät han till hvar spets;

1Kung 10:17. Och trehundrad sköldar, af bästa guld; ju tre pund guld till hvar sköld. Och Konungen lade dem uti det huset af Libanons skog.

1Kung 10:18. Och Konungen gjorde en stor stol af elphenben, och bedrog honom med ädlasta guld.

1Kung 10:19. Och stolen hade sex trappor; och hufvudet af stolen var rundt baktill, och voro stolpar på båda sidor vid sätet, och tu lejon stodo vid stolparna.

1Kung 10:20. Och tolf lejon stodo på de sex trappor på båda sidor. Sådant är icke gjordt i något Konungarike.

1Kung 10:21. All Konung Salomos dryckekar voro af guld; och käril uti huset af Libanons skog voro också af klart guld; förty silfver aktade man intet i Salomos tid.

1Kung 10:22. Ty Konungens skepp, som till hafs foro med Hirams skepp, kommo en gång i hvar tre år, och förde guld, silfver, elphenben, apor och påfoglar.

1Kung 10:23. Alltså vardt Konung Salomo större med rikedomar och visdom, än alle Konungar på jordene.

1Kung 10:24. Och all verlden begärade se Salomo, att de måtte höra den vishet, som Gud honom i hans hjerta gifvit hade.

1Kung 10:25. Och alle båro honom skänker, silfver och gyldene tyg, kläder och harnesk, örter, hästar, mulor, hvart år.

1Kung 10:26. Och Salomo drog tillhopa vagnar och resenärar, så att han hade tusende och fyrahundrad vagnar, och tolftusend resenärar; och han lät dem uti vagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.

1Kung 10:27. Och Konungen gjorde, att silfver i Jerusalem var så mycket som stenar, och cederträ så mycket som mulbärträ i dalarna.

1Kung 10:28. Och man förde hästar utur Egypten till Salomo, och allahanda varor, och Konungens köpmän köpte samma varor;

1Kung 10:29. Och förde dem utur Egypten; hvar vagn för sexhundrad silfpenningar, och hvar häst för hundrade och femtio. Alltså förde man dem ock till alla de Hetheers Konungar, och till de Konungar i Syrien, genom deras hand.

1 Kungaboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22 ⎜ TOP

1 KUNGABOKEN, 11. CAPITLET

Salomos hustrur, fall, näpst, fiender, död.

1Kung 11:1. Men Konung Salomo älskade många utländska qvinnor, Pharaos dotter, och Moabitiskor, Ammonitiskor, Edoinitiskor, Zidonitiskor och Hetheerskor;

1Kung 11:2. Af sådant folk, der HERREN Israels barnom om sagt hade: Går icke till dem, och låter dem icke komma till eder; de varda förvisso bevekande edor hjerta efter sina gudar. Till dessa gaf sig Salomo, till att älska dem.

1Kung 11:3. Och han hade sjuhundrad hustrur, Förstinnor, och trehundrad frillor; och hans hustrur bevekte hans hjerta.

1Kung 11:4. Och då han nu gammal var, bevekte hans hustrur hans hjerta efter främmande gudar, så att hans hjerta icke var fulleliga med HERRANOM hans Gud, såsom hans faders Davids hjerta.

1Kung 11:5. Alltså vandrade Salomo efter Astoreth, deras gud af Zidon, och Milcom, de Ammoniters styggelse.

1Kung 11:6. Och Salomo gjorde det ondt var för HERRANOM, och följde icke HERRAN alldeles, såsom hans fader David.

1Kung 11:7. Då byggde Salomo en höjd till Chemos, de Moabiters styggelse, på berget som för Jerusalem ligger; och till Molech, de Ammoniters styggelse.

1Kung 11:8. Alltså gjorde Salomo allom sinom utländskom hustrum, de der för sina gudar rökte och offrade.

1Kung 11:9. Och HERREN vardt vred på Salomo, att hans hjerta ifrå HERRANOM Israels Gud afvändt var, den honom två gånger synts hade;

1Kung 11:10. Och honom härom budit hade, att han icke skulle vandra efter andra gudar; och hade dock icke hållit det honom HERREN budit hade.

1Kung 11:11. Derföre sade HERREN till Salomo: Efter sådant är skedt med dig, och du hafver mitt förbund och min bud icke hållit, som jag dig budit hafver, så vill jag ock, rifva riket ifrå dig, och gifva det dinom tjenare.

1Kung 11:12. Dock i din tid vill jag icke göra det, för dins faders Davids skull; utan af dins sons hand vill jag rifva det.

1Kung 11:13. Dock vill jag icke allt riket afrifva; ena slägt vill jag gifva dinom son, för min tjenares Davids skull, och för Jerusalems skull, det jag utvalt hafver.

1Kung 11:14. Och HERREN uppväckte Salomo en fienda, Hadad den Edomeen, af Konungsligo säd, hvilken var i Edom.

1Kung 11:15. Ty då David var i Edom, och Joab den härhöfvitsmannen drog upp till att begrafva de slagna, slog han allt det mankön var i Edom.

1Kung 11:16. Förty Joab blef der sex månader, och hele Israel, intilldess han utrotade allt det mankön var i Edom.

1Kung 11:17. Då flydde Hadad, och med honom någre män Edomeer af hans faders tjenare, så att de kommo uti Egypten; men Hadad var en ung dräng.

1Kung 11:18. Och de stodo upp ifrån Midian, och kommo till Paran, och togo män med sig utaf Paran, och kommo uti Egypten titt Pharao, Konungen i Egypten. Han gaf honom ett hus, och förenämnd spis, och fick honom ett land in.

1Kung 11:19. Och Hadad fann stora nåd för Pharao, så att han ock gaf honom sina hustrus, Drottningenes Tahpenes syster, till hustru.

1Kung 11:20. Och Tahpenes syster födde honom Genubath sin son; Och Tahpenes födde honom upp i Pharaos hus; så att Genubath var i Pharaos huse ibland Pharaos barn.

1Kung 11:21. Då nu Hadad hörde uti Egypten, att David afsomnad var med sina fäder, och att Joab härhöfvitsmannen var död, sade han till Pharao: Låt mig draga i mitt land.

1Kung 11:22. Pharao sade till honom: Hvad fattas dig när mig, att du vill draga till ditt land? Han sade: Intet; utan låt mig fara.

1Kung 11:23. Än uppväckte honom Gud en fienda, Reson, ElJada son, hvilken ifrå sin herra HadadEser, Konungen i Zoba, flydd var;

1Kung 11:24. Och församlade emot honom män, och vardt en höfvitsman för krigsknektar, den tid David slog dem ihjäl; och drogo till Damascon, och bodde der, och voro rådande i Damascon.

1Kung 11:25. Och han var Israels fiende, så länge Salomo lefde. Det är den skadan, som Hadad led; derföre hade han en vämjelse emot Israel, och blef rådandes i Syrien.

1Kung 11:26. Dertill Jerobeam, Nebats son, en Ephrateer af Zareda, Salomos tjenare; och hans moder het Zeruga, en enka; hof också handena upp emot Konungen.

1Kung 11:27. Och detta är saken, hvarföre han upphof handena emot Konungen: då Salomo byggde Millo, slöt han igen ett gap på sins faders Davids stad.

1Kung 11:28. Och Jerobeam var en stridsam man; och då Salomo såg att mannen var snäll, satte han honom öfver alla Josephs hus utskylder.

1Kung 11:29. Men det begaf sig på den tiden, att Jerobeam gick utaf Jerusalem, och Propheten Ahia af Silo fann honom på vägenom; och han hade en ny mantel uppå; och de voro både allena på markene.

1Kung 11:30. Och Ahia fattade den nya mantelen, som han på hade, och ref honom sönder i tolf stycker;

1Kung 11:31. Och sade till Jerobeam: Tag tio stycker till dig; förty så säger HERREN Israels Gud: Si, jag skall rifva riket utu Salomos hand, och gifva dig tio slägter.

1Kung 11:32. En slägt skall han hafva för min tjenares Davids skull, och för staden Jerusalems skull, den jag utvalt hafver utur alla Israels slägter;

1Kung 11:33. Derföre att de hafva öfvergifvit mig, och tillbedit Astoreth, de Zidoniers gud, Chemos, de Moabiters gud, och Milcom, Ammons barnas gud, och icke vandrat i mina vägar, så att de måtte gjort hvad mig behagade, min bud och rätter, såsom David hans fader.

1Kung 11:34. Jag vill ock icke taga hela riket utu hans hand; utan jag vill göra honom till en Första i hans lifstid, för Davids min tjenares skull, den jag utvalt hafver, den min bud och rätter hållit hafver.

1Kung 11:35. Utu hans sons hand vill jag taga riket, och vill gifva dig tio slägter;

1Kung 11:36. Och hans son ena slägt, på det min tjenare David ju allstädes hafver ena lykto för mig uti den staden Jerusalem, den jag mig utvalt hafver, att jag mitt Namn der sätta skulle.

1Kung 11:37. Så vill jag nu taga dig, att du skall råda öfver allt det ditt hjerta begärar; och skall vara Konung öfver Israel.