Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Nya Testamentet

S. LUCE EVANGELIUM.

Lukas, kapitel 1-24.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

Lukas, välj kapitel:

123456789101112131415161718192021222324
1873 Carl XII:s Bibel

LUCE, 1. CAPITLET

Johannes. Jesus aflas. Johannes födes, omskäres. Zacharie lofsång.

Luk 1:1. Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;

Luk 1:2. Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;

Luk 1:3. Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;

Luk 1:4. Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.

Luk 1:5. Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.

Luk 1:6. De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.

Luk 1:7. Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.

Luk 1:8. Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,

Luk 1:9. Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;

Luk 1:10. Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.

Luk 1:11. Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.

Luk 1:12. Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.

Luk 1:13. Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.

Luk 1:14. Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;

Luk 1:15. Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;

Luk 1:16. Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.

Luk 1:17. Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.

Luk 1:18. Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

Luk 1:19. Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.

Luk 1:20. Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.

Luk 1:21. Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.

Luk 1:22. Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.

Luk 1:23. Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.

Luk 1:24. Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:

Luk 1:25. Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.

Luk 1:26. Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;

Luk 1:27. Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.

Luk 1:28. Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.

Luk 1:29. Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.

Luk 1:30. Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.

Luk 1:31. Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.

Luk 1:32. Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;

Luk 1:33. Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara.

Luk 1:34. Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.

Luk 1:35. Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.

Luk 1:36. Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;

Luk 1:37. Ty för Gud är ingen ting omöjelig.

Luk 1:38. Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.

Luk 1:39. Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;

Luk 1:40. Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.

Luk 1:41. Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;

Luk 1:42. Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.

Luk 1:43. Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?

Luk 1:44. Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.

Luk 1:45. Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.

Luk 1:46. Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;

Luk 1:47. Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;

Luk 1:48. Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.

Luk 1:49. Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;

Luk 1:50. Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.

Luk 1:51. Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.

Luk 1:52. De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.

Luk 1:53. De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.

Luk 1:54. Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;

Luk 1:55. Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid.

Luk 1:56. Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

Luk 1:57. Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.

Luk 1:58. Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.

Luk 1:59. Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

Luk 1:60. Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.

Luk 1:61. Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.

Luk 1:62. Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.

Luk 1:63. Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

Luk 1:64. Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.

Luk 1:65. Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.

Luk 1:66. Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.

Luk 1:67. Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:

Luk 1:68. Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;

Luk 1:69. Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;

Luk 1:70. Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun;

Luk 1:71. Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;

Luk 1:72. Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;

Luk 1:73. Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;

Luk 1:74. Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;

Luk 1:75. I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.

Luk 1:76. Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;

Luk 1:77. Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;

Luk 1:78. Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;

Luk 1:79. Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.

Luk 1:80. Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 2. CAPITLET

Jesus född, omskoren, i templet ställd. Simeon. Hanna. Jesus tolf år gammal.

Luk 2:1. Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;

Luk 2:2. Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.

Luk 2:3. Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.

Luk 2:4. Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;

Luk 2:5. På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.

Luk 2:6. Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.

Luk 2:7. Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.

Luk 2:8. Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.

Luk 2:9. Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.

Luk 2:10. Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;

Luk 2:11. Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad.

Luk 2:12. Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.

Luk 2:13. Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:

Luk 2:14. Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.

Luk 2:15. Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.

Luk 2:16. Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon.

Luk 2:17. Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet.

Luk 2:18. Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.

Luk 2:19. Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.

Luk 2:20. Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.

Luk 2:21. Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet.

Luk 2:22. Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;

Luk 2:23. Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom;

Luk 2:24. Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.

Luk 2:25. Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.

Luk 2:26. Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.

Luk 2:27. Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.

Luk 2:28. Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:

Luk 2:29. Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;

Luk 2:30. Ty min ögon hafva sett dina salighet;

Luk 2:31. Hvilka du beredt hafver för allo folke;

Luk 2:32. Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.

Luk 2:33. Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.

Luk 2:34. Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.

Luk 2:35. Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.

Luk 2:36. Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;

Luk 2:37. Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.

Luk 2:38. Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning.

Luk 2:39. Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.

Luk 2:40. Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.

Luk 2:41. Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.

Luk 2:42. Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;

Luk 2:43. Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.

Luk 2:44. Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.

Luk 2:45. Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.

Luk 2:46. Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;

Luk 2:47. Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar.

Luk 2:48. Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.

Luk 2:49. Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?

Luk 2:50. Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.

Luk 2:51. Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.

Luk 2:52. Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 3. CAPITLET

Johannes lärer, döper. Jesu dop och fäder.

Luk 3:1. Uti femtonde årena af Tiberii Kejsaredöme, då Pontius Pilatus var landshöfding i Judeen, och Herodes var Tetrarcha i Galileen, och Philippus, hans broder, Tetrarcha i Itureen, och i den ängden Trachonitis, och Lysanias Tetrarcha i Abilene;

Luk 3:2. Under de öfversta Presterna Hannas och Caiphas, kom Guds befallning till Johannes, Zacharie son, i öknene.

Luk 3:3. Och han kom i alla den ängden vid Jordan, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse;

Luk 3:4. Såsom skrifvet är i den boken af Esaie Prophetens ordom, den der säger: Uti öknen är en ropandes röst: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta.

Luk 3:5. Alla dalar skola uppfyllas, och all berg och backar skola förnedras; och det krokot är, skall rätt varda, och det ojemnt är, skall vändas i släta vägar;

Luk 3:6. Och allt kött skall se Guds salighet.

Luk 3:7. Så sade han då till folket, som utgick till att döpas af honom: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I undkomma skolen den tillkommande vrede?

Luk 3:8. Görer fördenskull tillbörlig bättrings frukt; och tager eder icke före att säga vid eder sjelf: Vi hafve Abraham till fader; ty jag säger eder: Gud är mägtig uppväcka Abrahe söner af dessa stenar.

Luk 3:9. Och nu är allaredo yxen satt till rotena på trän; hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, varder afhugget, och kastadt i elden.

Luk 3:10. Och folket frågade honom, sägande: Hvad skole vi då göra?

Luk 3:11. Svarade han, och sade till dem: Den der två kjortlar hafver, han gifve den som ingen hafver; och den der mat hafver, göre sammalunda.

Luk 3:12. Så kommo ock de Publicaner, till att döpas, och sade till honom: Mästar, hvad skole då vi göra?

Luk 3:13. Sade han till dem: Kräfver icke mer ut, än eder förelagdt är.

Luk 3:14. Frågade ock krigsmän honom, sägande: Hvad skole då vi göra? Sade han till dem: Görer ingom öfvervåld och orätt, och låter eder nöja åt edor lön.

Luk 3:15. Så begynte då folket hafva en gissan, och alle tänkte i sin hjerta om Johanne, om han icke var Christus.

Luk 3:16. Då svarade Johannes, och sade till alla: Jag döper eder i vatten; men en varder kommandes, som starkare är än jag, hvilkens skoremmar jag icke värd är att upplösa; han skall döpa eder med den Helga Anda, och med eld;

Luk 3:17. Hvilkens kastoskofvel är uti hans hand, och han skall rensa sin loga, och församla hvetet uti sina lado; men agnarna skall han uppbränna uti evig eld.

Luk 3:18. Och mång annor stycke förmanade han, och predikade för folket.

Luk 3:19. Då Herodes Tetrarcha vardt straffad af honom, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull, och för allt det onda, som Herodes gjorde;

Luk 3:20. Öfver allt detta lade han Johannem i häktelse.

Luk 3:21. Och det begaf sig, då allt folket lät sig döpa, och Jesus vardt ock döpt, och bad, öppnades himmelen.

Luk 3:22. Och den Helge Ande kom ned i lekamlig hamn, såsom en dufva, på honom; och en röst kom af himmelen, som sade: Du äst min älskelige Son; uti dig behagar mig.

Luk 3:23. Och Jesus begynte vara vid tretio år; och han vardt hållen för Josephs son, hvilken var Eli son;

Luk 3:24. Hvilken var Matthats son; hvilken var Levi son; hvilken var Melchi son; hvilken var Janna son; hvilken var Josephs son;

Luk 3:25. Hvilken var Mattathie son; hvilken var Amos son; hvilken var Naums son; hvilken var Esli son; hvilken var Nagge son;

Luk 3:26. Hvilken var Maaths son; hvilken var Mattathie son; hvilken var Semei son; hvilken var Josephs son; hvilken var Juda son;

Luk 3:27. Hvilken var Johanna son; hvilken var Rhesa son; hvilken var Zorobabels son; hvilken var Salathiels son; hvilken var Neri son;

Luk 3:28. Hvilken var Melchi son; hvilken var Addi son; hvilken var Kosams son; hvilken var Elmodams son; hvilken var Ers son;

Luk 3:29. Hvilken var Jose son; hvilken var Eliezers son; hvilken var Jorims son; hvilken var Matthats son; hvilken var Levi son;

Luk 3:30. Hvilken var Simeons son; hvilken var Juda son; hvilken var Josephs son; hvilken var Jonans son; hvilken var Eliakims son;

Luk 3:31. Hvilken var Melea son; hvilken var Mainans son; hvilken var Matthatha son; hvilken var Nathans son; hvilken var Davids son;

Luk 3:32. Hvilken var Jesse son; hvilken var Obeds son; hvilken var Boas son; hvilken var Salmons son; hvilken var Naassons son;

Luk 3:33. Hvilken var Aminadabs son; hvilken var Arams son; hvilken var Esroms son; hvilken var Phares son; hvilken var Juda son;

Luk 3:34. Hvilken var Jacobs son; hvilken var Isaacs son; hvilken var Abrahams son; hvilken var Thara son; hvilken var Nachors son;

Luk 3:35. Hvilken var Saruchs son; hvilken var Ragua son; hvilken var Phalegs son; hvilken var Ebers son; hvilken var Sala son;

Luk 3:36. Hvilken var Cainans son; hvilken var Arphaxads son; hvilken var Sems son; hvilken var Noe son; hvilken var Lamechs son;

Luk 3:37. Hvilken var Mathusala son; hvilken var Enochs son; hvilken var Jareds son; hvilken var Maleleels son; hvilken var Cainans son;

Luk 3:38. Hvilken var Enos son; hvilken var Seths son; hvilken var Adams son; hvilken var Guds.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 4. CAPITLET

Jesus frestas, lärer, utdrifves, helar.

Luk 4:1. Sedan gick Jesus ifrå Jordan igen, full med den Helga Anda, och vardt hafder af Andanom uti öknena;

Luk 4:2. Och frestades i fyratio dagar af djefvulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade voro, sedan hungrade honom.

Luk 4:3. Då sade djefvulen till honom: Äst du Guds Son, så säg till denna stenen, att han varder bröd.

Luk 4:4. Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvart och ett Guds ord.

Luk 4:5. Och djefvulen hade honom på ett högt berg, och viste honom all rike i verldene, uti ett ögnablick.

Luk 4:6. Och djefvulen sade till honom: Dig vill jag gifva all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifven, och hvem jag vill, gifver jag dem.

Luk 4:7. Vill du nu falla ned, och tillbedja mig, så skola de all höra dig till.

Luk 4:8. Jesus svarade, och sade till honom: Gack bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifvet: Din Herra Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.

Luk 4:9. Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom uppå tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre.

Luk 4:10. Ty det är skrifvet: Han skall befalla sina Änglar om dig; att de skola förvara dig;

Luk 4:11. Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen.

Luk 4:12. Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är sagdt: Du skall icke fresta Herran din Gud.

Luk 4:13. Och sedan djefvulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom till en tid.

Luk 4:14. Och Jesus kom, genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring.

Luk 4:15. Och han lärde i deras Synagogor, och vardt prisad af allom.

Luk 4:16. Och han kom till Nazareth, der han uppfödder var; och gick om Sabbathsdagen in i Synagogon, som hans sedvänja var, och stod upp, och ville läsa.

Luk 4:17. Då vardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät upp bokena, fann han det rummet, der skrifvet står:

Luk 4:18. Herrans Ande är öfver mig, derföre att han hafver smort mig; till att förkunna Evangelium dem fattigom hafver han sändt mig, till att läka de förkrossada hjerta; till att predika de fångar frihet, och dem blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning;

Luk 4:19. Till att predika Herrans behageliga år.

Luk 4:20. Sedan lade han boken tillhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i Synagogone vore, aktade på honom.

Luk 4:21. Då begynte han till att säga till dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron.

Luk 4:22. Och de båro honom alle vittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?

Luk 4:23. Då sade han till dem: Visserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfvan; huru stor ting hafve vi hört i Capernaum skedd vara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

Luk 4:24. Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.

Luk 4:25. Men jag säger eder i sanning: Många enkor voro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt var i tre år och sex månader, då stor hunger var öfver hela landet.

Luk 4:26. Och till ingen af dem vardt Elias sänd; utan till ena enko uti Sareptha Sidons.

Luk 4:27. Och månge spitelske voro i Israel, i Elisei Prophetens tid; och ingen af dem vardt ren gjord, förutan Naeman af Syrien.

Luk 4:28. Och alle, de i Synagogon voro, uppfylldes med vrede, då de detta hörde;

Luk 4:29. Och uppreste sig emot honom, och drefvo honom utu staden, och ledde honom ut öfverst på klinten af berget, der deras stad på byggder var, och ville stört honom der utföre;

Luk 4:30. Men han gick midt igenom dem sin väg.

Luk 4:31. Och han kom ned till den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.

Luk 4:32. Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal var väldighet.

Luk 4:33. Och uti Synagogon var en menniska besatt med en oren djefvuls anda; och han ropade med höga röst,

Luk 4:34. Sägandes: Hej, hvad hafve vi med dig, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.

Luk 4:35. Och Jesus näpste honom, sägandes: Var tyst, och gack ut af honom. Och djefvulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.

Luk 4:36. Och en förfärelse kom öfver dem alla; och de talade inbördes med hvarannan, sägande: Hvad skall detta vara? Ty han bjuder de orena andar med magt och väldighet, och de gå ut.

Luk 4:37. Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.

Luk 4:38. Då Jesus uppstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälfvosot; då bådo de honom för henne.

Luk 4:39. Och han trädde in till henne, och näpste skälfvone; och skälfvan öfvergaf henne; och hon stod straxt upp, och tjente dem.

Luk 4:40. Då solen nedergick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom; och han lade händerna på hvar och en, och gjorde dem helbregda.

Luk 4:41. Foro också djeflarna ut af mångom, ropade och sade: Du äst Christus, Guds Son; då näpste han dem, och stadde icke till att de skulle tala; ty de visste, att han var Christus.

Luk 4:42. Då dager vardt, gick han ut i ödemarken; och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, att han icke skulle gå ifrå dem.

Luk 4:43. Då sade han till dem: Andra städer måste jag ock predika Guds rike; ty jag är dertill sänd.

Luk 4:44. Och han predikade uti de Synagogor i Galileen.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 5. CAPITLET

Petri fiskafänge. En spitelsk, en borttagen. Rätt fasta. Mattheus.

Luk 5:1. Och det begaf sig, då folket föll honom öfver, på det de skulle höra Guds ord; och han stod utmed sjön Genesaret;

Luk 5:2. Och han såg två båtar stå i sjöstranden; men fiskarena voro utgångne af dem, till att två sin nät.

Luk 5:3. Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.

Luk 5:4. Då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till drägt.

Luk 5:5. Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi hafve arbetat hela nattena, och fått intet; men på din ord vill jag kasta ut näten.

Luk 5:6. Och då de det gjorde, beslöto de en mägta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.

Luk 5:7. Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.

Luk 5:8. Då Simon Petrus det såg, föll han till Jesu knä, sägandes: Herre, gack ut ifrå mig; ty jag är en syndig menniska.

Luk 5:9. Ty en förskräckelse var kommen öfver honom, och öfver alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de fått hade;

Luk 5:10. Sammalunda ock öfver Jacobum och Johannem, Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade Jesus till Simon: Var icke förfärad; härefter skall du taga menniskor.

Luk 5:11. Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom.

Luk 5:12. Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan.

Luk 5:13. Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom.

Luk 5:14. Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack (sade han), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd.

Luk 5:15. Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter.

Luk 5:16. Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad.

Luk 5:17. Och det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda.

Luk 5:18. Och si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom.

Luk 5:19. Och då de icke funno, för folkets skull, på hvilko sidon de skulle bäst komma honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom taket, med sängen, midt för Jesum.

Luk 5:20. Och då han såg deras tro, sade han till honom: Menniska, dina synder varda dig förlåtna.

Luk 5:21. Och de Skriftlärde och Phariseer begynte tänka, sägande: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena?

Luk 5:22. Då Jesus förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Hvad tänken I uti edor hjerta?

Luk 5:23. Hvilket är lättare säga: Dina synder varda dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack?

Luk 5:24. Men på det I skolen veta, att Menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.

Luk 5:25. Och han stod straxt upp för deras ögon, tog sängen, deruti han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.

Luk 5:26. Och de förskräcktes alle, och lofvade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägande: Vi hafve sett i dag sällsynt ting.

Luk 5:27. Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig.

Luk 5:28. Han stod upp, och följde honom, och öfvergaf alltsamman.

Luk 5:29. Och Levi gjorde honom ett stort gästabåd i sitt hus; och der voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto.

Luk 5:30. Och de Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägande: Hvi äten I och dricken med de Publicaner och syndare?

Luk 5:31. Då svarade Jesus, och sade till dem: De behöfva icke läkare, som helbregda äro, utan de som kranke äro.

Luk 5:32. Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.

Luk 5:33. Då sade de till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedja så mycket, sammalunda ock de Phariseers lärjungar; men dine Lärjungar äta och dricka?

Luk 5:34. Sade han till dem: Icke kunnen I drifva bröllopsfolket till att fasta, så länge brudgummen är när dem?

Luk 5:35. Men de dagar skola komma, att brudgummen varder tagen ifrå dem; då skola de fasta i de dagar.

Luk 5:36. Och han sade ock till dem en liknelse: Ingen sätter en klut af nytt kläde på gammalt kläde; annars söndersliter han det nya, och den kluten af det nya skickar sig icke efter det gamla.

Luk 5:37. Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och spilles ut, och flaskorna blifva förderfvade;

Luk 5:38. Utan nytt vin skall man låta uti nya flaskor, och så blifva de både förvarad.

Luk 5:39. Och ingen, som dricker gammalt vin, begärar straxt nytt; ty han säger: Det gamla är bättre.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 6. CAPITLET

Sabbaths lag. De tolf valde. Sann, osann salighet. Christelig vandel.

Luk 6:1. Och det begaf sig på en Eftersabbath, att han gick igenom säd; och hans Lärjungar ryckte upp ax, och gnuggade sönder med händerna, och åto.

Luk 6:2. Då sade somlige af de Phariseer till dem: Hvi gören I det som icke är lofligit göra om Sabbatherna?

Luk 6:3. Svarade Jesus, och sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, då han hungrade, och de med honom voro?

Luk 6:4. Huru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem som med honom voro; hvilket ingom lofligit var att äta, utan allenast Prestomen.

Luk 6:5. Och sade han till dem: Menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.

Luk 6:6. Och det begaf sig på en annan Sabbath, att han gick in uti Synagogon, och lärde; och der var en menniska, hvilkens högra hand var borttvinad.

Luk 6:7. Och de Skriftlärde och Phariseer vaktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, att de måtte finna något, der de kunde anklagan före.

Luk 6:8. Men han förstod deras tankar, och sade till menniskona, som den tvinada handen hade: Statt upp, och gack fram. Han stod upp, och gick fram.

Luk 6:9. Då sade Jesus till dem: Jag skall spörja eder: Må man göra väl om Sabbatherna, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller förspillat?

Luk 6:10. Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde. Och hans hand vardt honom färdig, såsom den andra.

Luk 6:11. Men de vordo ursinnige, och talades vid emellan sig, hvad de skulle göra åt Jesus.

Luk 6:12. Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja; och blef der öfver nattena i bönen till Gud.

Luk 6:13. Och då dager vardt, kallade han sina Lärjungar; och utvalde tolf af dem, hvilka han ock kallade Apostlar.

Luk 6:14. Simon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholomeus,

Luk 6:15. Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes,

Luk 6:16. Och Judas, Jacobs (son), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren var.

Luk 6:17. Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judiska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som vid hafvet ligga;

Luk 6:18. Hvilke komne voro, på det de ville höra honom, och varda botade af sina sjukdomar. Och de, som qvalde voro af de orena andar, vordo helbregda.

Luk 6:19. Och allt folket for efter att taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade.

Luk 6:20. Och han lyfte upp sin ögon öfver sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder till.

Luk 6:21. Salige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifva mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le.

Luk 6:22. Salige varden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder, och bortkasta edart namn, såsom det ondt vore, för menniskones Sons skull.

Luk 6:23. Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, edor lön är mycken i himmelen; sammalunda hafva deras fäder ock gjort Prophetomen.

Luk 6:24. Men ve eder, som rike ären; ty I hafven edar hugnad.

Luk 6:25. Ve eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. Ve eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja.

Luk 6:26. Ve eder, då alla menniskor lofva eder; ty sammalunda hafva ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.

Luk 6:27. Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra ovänner; görer dem godt, som hata eder;

Luk 6:28. Välsigner dem som eder banna, och beder för dem som eder orätt göra.

Luk 6:29. Den dig slår på det ena kindbenet, dem håll ock det andra till; och den dig tager mantelen ifrå, honom förhåll icke heller kjortelen.

Luk 6:30. Hvarjom och enom, som något begärar af dig, honom gif; och af den, som dina ting tager ifrå dig, beds intet igen.

Luk 6:31. Och såsom I viljen att menniskorna skola göra eder, görer ock I dem sammalunda.

Luk 6:32. Och om I älsken dem, som eder älska, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena älska ock dem, af hvilka de älskade varda.

Luk 6:33. Och om I gören dem godt, som eder godt göra, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena göra det ock.

Luk 6:34. Och om I lånen dem, der I hoppens få något igen, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen.

Luk 6:35. Utan heldre älsker edra ovänner, och görer väl, och låner, förhoppandes der intet af; och edor lön skall vara mycken, och I skolen vara dens Högstas barn; ty han är mild emot de otacksamma och onda.

Luk 6:36. Varer fördenskull barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är.

Luk 6:37. Dömer icke så varden I icke dömde; fördömer icke, så varden I icke fördömde; förlåter, så varder eder förlåtet.

Luk 6:38. Gifver, så varder eder gifvet; ett godt mått, väl stoppadt, skakadt och öfverflödande, skall man gifva uti edart sköt; ty med samma mått, som I mäten, skola andre mäta eder.

Luk 6:39. Och han sade till dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla de icke både i gropena?

Luk 6:40. Lärjungen är icke öfver sin Mästare; men hvar och en är fullkommen, då han är såsom hans Mästare.

Luk 6:41. Hvad ser du ett grand uti dins broders öga; men en bjelka uti ditt eget öga varder du intet varse?

Luk 6:42. Eller huru kan du säga till din broder: Broder, håll, jag vill borttaga grandet, som uti ditt öga är; och du ser icke sjelf bjelkan uti ditt öga? Du skrymtare, tag först bort bjelkan utu ditt öga, och sedan se till att du kan uttaga grandet, som är i dins broders öga.

Luk 6:43. Ty det är icke godt trä, som gör onda frukt; ej heller ondt trä, som gör goda frukt.

Luk 6:44. Ty hvart och ett trä varder kändt af sine frukt; ty icke hemtar man heller fikon af törne; ej heller hemtar man vinbär af tistelen.

Luk 6:45. En god menniska bär godt fram utaf sins hjertas goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram utaf sins hjertas onda fatabur; ty deraf hjertat fullt är, det talar munnen af.

Luk 6:46. Hvad kallen I mig Herra, Herra; och gören dock icke hvad jag säger eder?

Luk 6:47. Hvilken som kommer till mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag vill låta eder se, hvem han lik är.

Luk 6:48. Han är lik enom man, som bygger ett hus; hvilken grof djupt, och lade grundvalen på hälleberget; då floden kom, strömmade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det var grundadt på hälleberget.

Luk 6:49. Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordena, utan grundval; der strömmade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall var stort.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 7. CAPITLET

Höfvitsmannens dräng. Enkan i Nain. Johannis bådskap. Synderskan.

Luk 7:1. Då han all sin ord uttalat hade för folket, gick han till Capernaum.

Luk 7:2. Och en höfvitsmans tjenare låg dödssjuk, och han var honom kär.

Luk 7:3. Då han hörde af Jesu, sände han de äldsta af Judarna till honom, och bad honom att han ville komma, och göra hans tjenare helbregda.

Luk 7:4. Då de kommo till Jesum, bådo de honom fliteliga, sägande: Han är värd, att du gör honom det;

Luk 7:5. Ty han hafver vårt folk kärt, och hafver byggt oss Synagogon.

Luk 7:6. Då gick Jesus med dem. Och då han icke långt var ifrå huset, sände höfvitsmannen sina vänner till honom, och sade: Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig, att du går under mitt tak;

Luk 7:7. Hvarföre jag ock icke räknade mig sjelfvan värdigan till att komma till dig; utan säg med ett ord, så varder min tjenare helbregda.

Luk 7:8. Ty jag är ock en man, stadder under härskap, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack, och han går; och till den andra: Kom, och han kommer; och till min tjenare: Gör det, och han gör så.

Luk 7:9. Då Jesus detta hörde, förundrade han sig på honom, och vände sig om, och sade till folket, som följde honom: Det säger jag eder, så stora tro hafver jag icke funnit i Israel.

Luk 7:10. Och de, som utsände voro, gingo hem igen, och funno tjenaren helbregda, som sjuk var.

Luk 7:11. Så begaf det sig sedan, att han gick uti den staden, som kallas Nain; och med honom gingo månge hans Lärjungar, och mycket folk.

Luk 7:12. Då han nu kom intill stadsporten, si, då bars der ut en döder, sine moders ende son, och hon var enka; och en stor hop folk af staden gick med henne.

Luk 7:13. Då Herren såg henne, varkunnade han sig öfver henne, och sade till henne: Gråt icke.

Luk 7:14. Och han gick till, och tog på bårena; och de, som båro, stadnade. Då sade han: Jag säger dig, unger man, statt upp.

Luk 7:15. Och den döde satte sig upp, och begynte tala; och han fick honom hans moder.

Luk 7:16. Och en räddhåge kom öfver alla, och de prisade Gud, sägande: En stor Prophet är uppkommen ibland oss, och Gud hafver sökt sitt folk.

Luk 7:17. Och detta ryktet om honom gick ut öfver allt Judiska landet, och all de land deromkring.

Luk 7:18. Och Johannis lärjungar underviste honom om allt detta.

Luk 7:19. Och han kallade till sig två af sina lärjungar, och sände dem till Jesum, sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta någon annan?

Luk 7:20. Då männerna kommo till honom, sade de: Johannes Döparen sände oss till dig sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta en annan?

Luk 7:21. På samma tiden gjorde han många helbregda af sjukdomar och plågor, och onda andar; och gaf mångom blindom syn.

Luk 7:22. Då svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I sett och hört hafven: De blinde se, de halte gå, de spitelske varda rene, de döfve höra, de döde stå upp igen, dem fattigom varder Evangelium predikadt;

Luk 7:23. Och salig är den som icke förargas på mig.

Luk 7:24. Och då Johannis sändebåd voro sin väg gångne, begynte Jesus tala till folket om Johanne: Hvad gingen I ut i öknen till att se? Villen I se en rö, som drifs af vädret?

Luk 7:25. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en mennisko, klädd i len kläder? Si, de som hafva härlig kläder uppå, och lefva i kräslighet, äro i Konungsgårdarna.

Luk 7:26. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en Prophet? Ja, säger jag eder, och mer än en Prophet.

Luk 7:27. Han är den, derom skrifvet är: Si, jag sänder min Ängel för ditt ansigte, hvilken din väg bereda skall för dig.

Luk 7:28. Ty jag säger eder, att ibland dem, som af qvinnor födde äro, är ingen större Prophet uppkommen än Johannes Döparen; dock likväl, den der minst är i Guds rike, han är större än han.

Luk 7:29. Och allt folket, som honom hörde, och de Publicaner, gåfvo Gudi rätt, och läto sig döpa med Johannis döpelse.

Luk 7:30. Men de Phariseer och de lagkloke föraktade Guds råd emot sig sjelfva, och läto sig intet döpa af honom.

Luk 7:31. Sedan sade Herren: Vid hvem skall jag dock likna menniskorna af detta slägtet? Och hvem äro de like?

Luk 7:32. De äro like vid barn, som sitta på torget, och ropa emot hvarannan, och säga: Vi hafve pipat för eder, och I hafven intet dansat; vi hafve sjungit sorgesång för eder, och I greten intet.

Luk 7:33. Ty Johannes Döparen kom, och hvarken åt bröd, eller drack vin; och I sägen: Han hafver djefvulen.

Luk 7:34. Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och I sägen: Si, den mannen är en fråssare och vindrinkare, de Publicaners och syndares vän.

Luk 7:35. Och visdomenom varder rätt gifvet af all sin barn.

Luk 7:36. Så bad honom en af de Phariseer, att han skulle få sig mat med honom; och han gick uti Phariseens hus, och satt der till bords.

Luk 7:37. Och si, en qvinna i staden, som hade varit en synderska, då hon förnam att han till bords satt i Phariseens hus, bar hon dit ett glas med smörjelse;

Luk 7:38. Och stod bakför honom vid hans fötter, gråtandes, och begynte väta hans fötter med tårar, och torkade med sitt hufvudhår; och kysste hans fötter, och smorde dem med smörjelse.

Luk 7:39. Då den Phariseen, som honom budit hade, såg detta, sade han vid sig sjelf: Vore denne en Prophet, visserliga visste han ho och hurudana denna qvinnan är, som handterar honom; ty hon är en synderska.

Luk 7:40. Då svarade Jesus, och sade till honom: Simon, jag hafver något säga dig. Han sade: Mästar, säg.

Luk 7:41. En man hade två gäldenärar; en var honom skyldig femhundrade penningar, och den andra femtio.

Luk 7:42. När de icke magt hade att betala, gaf han dem bådom till. Säg nu, hvilken af dem varder honom mera älskandes?

Luk 7:43. Svarade Simon, och sade: Jag menar, att den som han gaf mera till. Då sade han till honom: Rätt dömde du.

Luk 7:44. Och så vände han sig till qvinnona, och sade till Simon: Ser du denna qvinnona? Jag gick in i ditt hus; du hafver intet vatten gifvit mig till mina fötter; men hon hafver vätt mina fötter med tårar, och torkat med sitt hufvudhår.

Luk 7:45. Du hafver icke kysst mig; men hon, sedan jag här ingick, hafver icke låtit af kyssa mina fötter.

Luk 7:46. Mitt hufvud hafver du icke smort med oljo; men hon hafver smort mina fötter med smörjelse.

Luk 7:47. Hvarföre säger jag dig: Henne varda många synder förlåtna; ty hon älskade mycket; men den som mindre förlåtes, han älskar mindre.

Luk 7:48. Sedan sade han till henne: Synderna förlåtas dig.

Luk 7:49. Då begynte de, som med honom till bords såto, säga vid sig: Ho är denne, som ock synder förlåter?

Luk 7:50. Då sade han till qvinnona: Din tro hafver frälst dig; gack med frid.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 8. CAPITLET

Ordets åhörares art. Hafvets storm. Män, svin besatte. Blodgång. Jairi dotter.

Luk 8:1. Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;

Luk 8:2. Dertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro;

Luk 8:3. Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.

Luk 8:4. Då nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:

Luk 8:5. En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.

Luk 8:6. Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko.

Luk 8:7. Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.

Luk 8:8. Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.

Luk 8:9. Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.

Luk 8:10. Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.

Luk 8:11. Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;

Luk 8:12. Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.

Luk 8:13. Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.

Luk 8:14. Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.

Luk 8:15. Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.

Luk 8:16. Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.

Luk 8:17. Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.

Luk 8:18. Ser fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.

Luk 8:19. Så gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.

Luk 8:20. Då vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.

Luk 8:21. Svarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.

Luk 8:22. Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.

Luk 8:23. Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.

Luk 8:24. Så gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.

Luk 8:25. Och han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.

Luk 8:26. Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.

Luk 8:27. Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.

Luk 8:28. Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.

Luk 8:29. Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.

Luk 8:30. Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.

Luk 8:31. Och de bådo honom, att han icke skulle bjuda dem fara uti afgrunden.

Luk 8:32. Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.

Luk 8:33. Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.

Luk 8:34. Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.

Luk 8:35. Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.

Luk 8:36. Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.

Luk 8:37. Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.

Luk 8:38. Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:

Luk 8:39. Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom.

Luk 8:40. Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.

Luk 8:41. Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;

Luk 8:42. Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.

Luk 8:43. Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;

Luk 8:44. Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.

Luk 8:45. Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?

Luk 8:46. Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.

Luk 8:47. Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.

Luk 8:48. Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.

Luk 8:49. Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.

Luk 8:50. Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.

Luk 8:51. Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.

Luk 8:52. Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.

Luk 8:53. Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.

Luk 8:54. Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.

Luk 8:55. Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.

Luk 8:56. Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 9. CAPITLET

Jesus sänder de tolf; spisar femtusen män; bekännes, förklaras, utdrifver andar; förkunnar sin död.

Luk 9:1. Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;

Luk 9:2. Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;

Luk 9:3. Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.

Luk 9:4. Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.

Luk 9:5. Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.

Luk 9:6. Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.

Luk 9:7. Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;

Luk 9:8. Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.

Luk 9:9. Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.

Luk 9:10. Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.

Luk 9:11. Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.

Luk 9:12. Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.

Luk 9:13. Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.

Luk 9:14. Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.

Luk 9:15. Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.

Luk 9:16. Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket.

Luk 9:17. Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker.

Luk 9:18. Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara?

Luk 9:19. Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden.

Luk 9:20. Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ.

Luk 9:21. Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga;

Luk 9:22. Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.

Luk 9:23. Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig.

Luk 9:24. Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla.

Luk 9:25. Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf?

Luk 9:26. Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet.

Luk 9:27. Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike.

Luk 9:28. Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja.

Luk 9:29. Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande.

Luk 9:30. Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias;

Luk 9:31. Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.

Luk 9:32. Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom.

Luk 9:33. Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade.

Luk 9:34. Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn.

Luk 9:35. Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer.

Luk 9:36. Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade.

Luk 9:37. Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk.

Luk 9:38. Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.

Luk 9:39. Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver.

Luk 9:40. Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke.

Luk 9:41. Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit.

Luk 9:42. Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.

Luk 9:43. Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar:

Luk 9:44. Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer.

Luk 9:45. Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet.

Luk 9:46. Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara.

Luk 9:47. Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;

Luk 9:48. Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst.

Luk 9:49. Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss.

Luk 9:50. Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.

Luk 9:51. Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.

Luk 9:52. Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.

Luk 9:53. Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.

Luk 9:54. Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?

Luk 9:55. Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;

Luk 9:56. Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.

Luk 9:57. Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre.

Luk 9:58. Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till.

Luk 9:59. Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader.

Luk 9:60. Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike.

Luk 9:61. En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.

Luk 9:62. Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.

Lukas, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP

LUCE, 10. CAPITLET

De sjutio Lärjungar. Ordets lopp. Lifsens väg. Marthe bekymmer.

Luk 10:1. Sedan skickade Herren andra sjutio; och sände två och två framför sig, i alla städer och rum, dit han komma ville;

Luk 10:2. Och sade till dem: Säden är stor, men arbetarena äro få; beder fördenskull sädenes Herra, att han utsänder arbetare i sina säd.

Luk 10:3. Går; si, jag sänder eder såsom lamb ibland ulfvar.

Luk 10:4. Bärer ingen säck, ej heller skräppo, ej heller skor; och helser ingen i vägen.

Luk 10:5. Uti hvad hus I kommen, säger först: Frid vare desso huse.

Luk 10:6. Och om der någor är fridsens barn, så skall eder frid blifva på honom; hvar ock icke, så kommer han till eder igen.

Luk 10:7. Uti det samma hus blifver, äter och dricker hvad eder föresätts; ty arbetaren är sin lön värd. Går icke utu hus i hus.

Luk 10:8. Och uti hvad stad I kommen, och de anamma eder, äter hvad eder föresätts;

Luk 10:9. Och görer de sjuka helbregda, som der äro, och säger till dem: Guds rike är kommet hardt när eder.

Luk 10:10. Uti hvad stad I kommen, och de icke anamma eder, så går ut på hans gator och säger:

Luk 10:11. Det stoft, som lådde vid oss af edar stad, skake vi af på eder; dock skolen I veta, att Guds rike var kommet hardt när eder.

Luk 10:12. Jag säger eder, att Sodome skall drägeligare varda på den dagen, än dem stadenom.

Luk 10:13. Ve dig, Chorazin; ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda uti Tyro och Sidon, som de gjorde äro uti eder, länge sedan hade de suttit uti säck och asko, och gjort syndabättring.

Luk 10:14. Dock skall Tyro och Sidoni drägeligare varda på domenom än eder.

Luk 10:15. Och du, Capernaum, som upphäfven äst allt intill himmelen, du skall nedstört varda till helvete.

Luk 10:16. Hvilken eder hörer, han hörer mig; och den eder föraktar, han föraktar mig; men den mig föraktar, han föraktar honom som mig sändt hafver.

Luk 10:17. Men de sjutio kommo igen med glädje, och sade: Herre, djeflarna äro oss ock underdånige i ditt Namn.

Luk 10:18. Då sade han till dem: Jag såg Satanam falla af himmelen, såsom en ljungeld.

Luk 10:19. Si, jag hafver gifvit eder magt att trampa på ormar och scorpioner, och öfver all fiendans kraft; och eder skall intet varda skadandes.

Luk 10:20. Dock fröjder eder icke deraf, att andarna äro eder underdånige; utan fröjder eder, att edor namn äro skrifven i himmelen.

Luk 10:21. I samma stundene fröjdade sig Jesus i Andanom, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta fördolt för de visa och kloka, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga; ja, Fader; ty så hafver varit behageligit för dig.

Luk 10:22. All ting äro mig antvardad af minom Fader; och ingen vet ho Sonen är, utan Fadren; och ho Fadren är, utan Sonen och den som Sonen vill det uppenbara.